fint så,
som kritiker har jag en tendens till att vara kritisk.. ambjörnssons bok var 1 av 2 till mig själv i julklapp och jag hade sjukt höga förväntningar på den, kanske är det delvis därför jag är så kritisk… det är såklart en jätteviktig bok

Vi ska inte glömma att Ambjörnsson – precis som hon är tydlig med – valt att vissa fram vissa berättelser hon, utifrån sina teoretiska utgångspunkter och förförstålse, har funnit är relevanta. Om dessa enbart är Stockholmsförankrade kan det såklart ha betydelse och det perspektivet är det bra att du uppmärksammar. Men vi får inte glömma att styrkan i intervjuundersökningen som metod ligger i att visa på exempel (som inte behöver vara generella!) som både stödjer och motbevisar ens teori. Det tycker jag att Ambjörnsson gör, utifrån sin referensram. Hon har pratat med barn, med vuxna män, med feministiska aktivister, med föräldrar – just eftersom hon uppfattat att rosa tycks ha en SÄRSKILD eller särskilt stor betydelse för dem. Hade det varit intressant att intervjua någon som inte brytt sig om färgen? Förmodligen inte.

En biolog hade skrivit en helt annan berättelse om ”rosa” och en lingvist ytterligare en. De skulle också förhålla sig till helt olika teorier, metoder och vetenskapskulturer och komma fram till olika svar. Det är det som är tjusningen med forskning.

Styrkan tycker jag är att Ambjörnsson är så otrolig tydlig med sin position. Hon är genusvetare och har valt att skriva om rosa ur det perspektivet, för det är det hon kan bäst. Hon knusslar inte eller påstår sig vara apolitisk som jag uppfattar att många forskare gör, utan är väldigt tydlig i sin inledning.

Om du vill diskutera saken ytterligare gör jag det gärna! Men kanske via mejl, jag börjar bli långrandig… =)

Jag märker att du är upprörd och jag förstår att det är min recension som gjort dig upprörd. Men jag är inte alldeles säker på vad som upprör dig.

Jag får en stark känsla av att det är du som är föräldern till Kim i min recension. Du håller med om precis allt som Ambjörnsson säger och hoppas nu att Alice förälder skall läsa och fatta hur viktigt det är att vi tänker på färgen rosa.

Jag försöker argumentera för att Alice förälder kommer att tycka att boken handlar för mycket om könsroller (med på tok för mycket referenser till genusforskning) och för lite om dom rosa objekten (barnkläder, leksaker, skjortor etc.).

Din sista släng om att det är oetiskt att säga vem man intervjuar kan jag inte ta på allvar. Eftersom du använder ett uttryck som ”informanternas anonymitet” antar jag att du har bläddrat i en handledning för hur man skriver uppsats. Om du bläddrar i den en gång till så kommer du att se att man skall delge läsaren sådan bakgrund som är relevant, vilket kan vara kön, klass, ålder, etnicitet, sexualitet, boendeplats, politisk hemvist, etc etc… Människor svävar inte i luften, inte ens i akademiska forskningsrapporter.