Recension

: Efter oss syndafloden
Efter oss syndafloden Andrés Barba
2011
Astor förlag
7/10

Bilden av ett horn

Utgiven 2011
ISBN 9789186757052
Sidor 24
Orginaltitel El diluvio tras nosotros
Översättare Annakarin Thorburn
Först utgiven 2010
Språk spanska

Om författaren

Andrés Barba (f. 1975, Madrid) är en av den spanska samtidsprosans viktigaste författare. Han slog igenom med romanen La hermana de Katia (2001) och hans verk har översatts till flera språk. Augusti, oktober (2010) är hans första roman på svenska. Hans novell Efter oss syndafloden (2010) gavs nyligen ut i Astor förlags nya novellserie.

Sök efter boken

Andrés Barbas novell är den inledande novellen i Astor förlags novellserie Astor novell. Den börjar direkt med text redan på omslaget – något som gör sig väldigt bra för novellgenren. Det lämnar inga alternativ för mig som läsare att väja undan och låta bli att läsa. Inga omslagsbilder eller förord finns mellan mig och texten. Jag kommer snabbare till novellens känsliga kärna, och jag upplever det som om det intima har vänts utåt. Den del av läsupplevelsen som vanligtvis döljs mellan pärmar, som brukar vara en sak mellan texten och dess läsare, är nu mer synlig även för människor i omgivningen, när du till exempel läser på bussen eller på fiket.

Huvudperson i Barbas novell är (porr-)skådespelaren Mónica som vaknar efter ännu bröstoperation. Mónica rör sig med både inre och yttre smärta genom en stad som bara erbjuder mörker och dömande blickar. Operationen har inte gjort henne nöjd och hon längtar redan till nästa ingrepp, för det är självklart att det blir fler. Så föds en idé hos Mónica: en bild av hennes ansikte med ett horn. Bilden av hornet kan läsas som en dekonstruktion av ett utseendeideal som aldrig tycks gå att uppnå. En sista deformering av det egna jaget och utseendet – en sorts sista frigörelse, eller synd. För det är något vackert, tillfredställande Mónica tänker på när hon tänker på hornet. Men också något som skrämmer henne.

Redan från början är Andrés Barbas språk musikaliskt, poetiskt och precist. Det är ett språk som på något sätt känns nödvändigt, för det lämnar inget utrymme för läsaren att bli uttråkad. Jag blir hänförd, och trots novellens ibland nästan plågsamma intensitet och obehagliga innehåll är det omöjligt att inte läsa den i ett svep.

Anna Carlén

Publicerad: 2012-01-28 00:00 / Uppdaterad: 2012-01-28 12:27

Kategori: Recension | Recension: #4541

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?