Inom deckargenren finns det många inriktningar och gränsen mellan dem kan vara flytande. En av mina favoritgenrer är pusseldeckaren. Författaren Sören Bondeson menar att det karaktäristiska för pusseldeckaren är att mordgåtan ligger i fokus och är utlagd likt ett pussel. Oftast är det en sluten miljö där minst fem stycken är misstänkta för mordet. Mot slutet samlas alla och mördaren avslöjas. Bondeson anser att inriktningen gått i stå och menar att möjligheterna att modernisera pusseldeckaren är stora.

Liv i överflöd är den tredje och fristående delen i Kristina Appelqvists pusseldeckare med Västgöta universitet och småstadslivet i Skövde som fond. Vi får följa kriminalkommissarie Filip Alexandersson och hans sambo rektor Emma Lundgren.

Filip stod fortfarande i badrummet när han plötsligt hörde Emma ropa någonstans i huset.
”Vi måste åka till universitetet, det har hänt något förfärligt.”
Han klev ut i hallen, ansiktet var fortfarande täckt av raklödder.
”Vad är det som har hänt?” sa han och tittade ner på Emma som stod halvvägs upp i trappan.
”En doktorand på vårdinstutionen ringde just. Det verkar som om en av bröderna Wackerfält har hittats död.”
”En av dem…?”
”Ja, just nu vet ingen om det är Konrad eller Hugo.”

Den mördade är en av tvillingbröderna och dessutom huvudkandidat till jobbet som ny universitetsdirektör. Han är dessutom ensam arvtagare till 30 miljoner efter sin excentriske farbror. Kriminalkommissarie Filip Alexandersson blir ålagd att hålla sig utanför utredningen. Han får istället skaka liv i ett gammalt fall. En poet har varit försvunnen i trettiofem år men nu har nya ledtrådar dykt upp. Dock visar det sig så småningom att fallen kanske hänger ihop. När fler mord begås kan han inte längre hålla sig utanför mordutredningen på universitetet.

Det är min första bekantskap med Skövdeparet Emma och Filip, men de är lätta att komma inpå livet. De är pladdriga och lättsamma människor utan hemligheter och knepigheter. Efter en ganska krystad och förvirrad inledning där ett möhippegäng hittar det första mordoffret skruvas spänningen upp och historien förtätas.

Bondeson efterlyser som jag skrev tidigare en förnyelse av pusseldeckargenren. Något sådant sysslar inte Kristina Appelqvist med. Däremot ingår alla klassiska ingredienser och det är hela tiden väldigt rafflande. På klassiskt Agatha Christie-manér finns mördaren med oss hela tiden, men det är först på de sista sidorna som vi får reda på vem det är. Innan dess har jag hunnit misstänka alla inblandade både en och två gånger. Det är skickligt av författaren att tråckla ihop historien på det viset. Det närmast osannolika att fallet med den försvunne poeten skulle ha något med universitetsmorden att göra kan jag bortse ifrån.