Det är pinsamt att detta gubbgnäll över huvud taget skrivs ner och ännu mer pinsamt att det ges ut i bokform. Men eftersom Eberhard, med sin grupps självklara narcissism, anser att han och hans gelikar har rätt att diktera samhället och samtalet så saknas den självinsikt som hade behövts för att stoppa denna förlängda ”vän av ordning”-insändare till gnällbok.

Jag är djupt imponerad över att recensenten, Johan Wirdelöv, orkade ta sig igenom hela boken och tacksam över denna långa och välanalyserande recension som gör att vi andra slipper läsa Eberhards gnäll.

MEN det är väl rimligen män som vill behålla sin livmoder vid en könskorrigering?

Det intressanta i det här fallet är att du gör exakt det recensionen tar upp. Du målar upp ett svepande mardrömsscenario, som utläses som att något inte står rätt till, utan vare sig exempel, hänvisning eller iaf en förklaring. Detta avslutar du med att påstå något utan att heller där egentligen förklara varför du skriver så. Finns det något i recensionen du inte håller med om? Finns det några motargument till varför man t ex inte hänvisa till fakta? Vari ligger den ömma tån du målar upp?

Sedan finns det ju följdfrågor, som vad de två tidigare böckerna har med saken att göra om recensenten recenserar just en bok som du själv menar på innehåller just brister i resonemang och samhällsanalys?
Och om nu det finns brister i samhällsanalysen, hur kommer det sig att det är en träffsäker kritik av svenska samhället?