Kommentarer till Inger Christensen "Azorno"

Av: lejon

lejon — Wed, 24 Jul 2013 08:27:40 +0000

varför har hon skrivit boken för?

Av: 10 i topp februari 2012 | dagensbok.com

10 i topp februari 2012 | dagensbok.com — Sat, 31 Mar 2012 17:05:21 +0000

[...] “Anteckningar om Azorno: I ett flöde av höstens romaner. Hur att läsa?poesi Romanen upprepar sig för att den bör göra det. Ska inte förstås. Finns något i upprepningarna, det musikaliska. Hitta ett sätt att läsa, lyssna på, se.Kvinnorna är ansiktslösa, röstlösa, språklösa. Än mer röstlös är Azorno. röster, kroppar, kläder…”Läs mer [...]

Av: 10 i topp januari 2012 | dagensbok.com

10 i topp januari 2012 | dagensbok.com — Thu, 02 Feb 2012 09:33:12 +0000

[...] Att ta med till en öde ö [...]

Av: Anna Carlén

Anna Carlén — Sun, 15 Jan 2012 21:04:41 +0000

Ja. Jag är inte expert på Knausgårdrecensioner, men nog finns det andra att jämföra med både när det gäller innehåll och volym.

Av: Lina Arvidsson

Lina Arvidsson — Sun, 15 Jan 2012 19:42:37 +0000

Jämförelsen med Strindberg handlar väl snarare om synen på kvinnligt och manligt som Knausgård förmedlar på sina ställen? Främst i tvåan, när han bland annat snuddar vid att manligheten skadas av pappaledighet.

Av: Camilla Hällbom

Camilla Hällbom — Thu, 05 Jan 2012 11:54:37 +0000

Jo Karl Ove Knausgård har jämförts med Strindberg från en del håll, en jämförelse med Proust är väl mer lämplig iofs. Proust införde förvisso en revolutionerad berättarteknik men han skrev flera tusen sidor om sig själv och skrev förutom det bara en roman, om jag inte misstar sig, som är en föregångare till På spaning efter den tid som flytt, men som gavs ut efter mastodontverket.

Av: Anna Carlén

Anna Carlén — Thu, 05 Jan 2012 11:41:37 +0000

Julia: ja, gör det!

Jag har nu för övrigt korrigerat felen i etiketten, eftersom det inte är Modernista som har gett ut alla Inger Christensens böcker.

Av: Julia

Julia — Thu, 05 Jan 2012 10:05:31 +0000

Den här boken vill jag läsa!

Av: Anna Carlén

Anna Carlén — Thu, 05 Jan 2012 08:35:53 +0000

Såhär. Jag hade en tanke om att bara skriva â€manligtâ€ först. Men eftersom jag inte anser att det egentligen finns fasta värden för vad som är manligt och kvinnligt, lade jag till â€traditionelltâ€. Alltså, han är man, han skriver om en manlig uppväxt och ett manligt liv i ett brett berättande som många manliga(men inte enbart, förstås) författare ägnar sig åt. Sen är det väl kanske inte så traditionellt i sig att beskriva sitt inte så upphetsande liv i en lång serie om sex böcker, nej.

Vill också tillägga att jag inte på något sätt tycker sämre om den sortens verk, men i det här fallet var det skönt men något som var något helt annat.

Och btw, Karl Ove Knausgård har väl jämförts med Strindberg på en del ställen?

Av: Lina Arvidsson

Lina Arvidsson — Thu, 05 Jan 2012 07:01:58 +0000

Det känns förvisso rätt traditionellt manligt att skriva om sitt liv och få en massa beröm för det. Jag menar, kvinnor som också gör det får oftast höra ”ingen bryr sig väl om ditt liv” snarare. Jämför med Maja Lundgren som också hängde ut folk, Kerstin Thorvall som kallades skandalförfattare. Sen tycker jag också att Knausgårds verk är nåt utöver det vanliga.