Journalisterna Katarina Lagerwalls och Lina Wennerstens välskrivna och inspirerande handbok Konsten att skriva en Bästsäljare har varit min allra senaste lektyr. Författarnas mål har varit att analysera vilka ingredienser som behövs i en bok för att den ska ha en chans att bli en bästsäljare. De vill på så sätt hjälpa och uppmuntra främst debutanter, tillika bästsäljarförfattare in spe. Det är en bok som det är riktigt intressant att ta del av. Den är lättläst, engagerande och underhållande. Delvis beror underhållningsvärdet på att Wennersten och Lagerwall intervjuat tretton svenska bästsäljande författare, som ger sina råd och delar med sig av sina erfarenheter. Trots detta blir säkert inte denna bok en bästsäljare – det vill säga en bok som säljer i fler än 100 000 exemplar. Enligt receptet intresserar den en alltför liten grupp människor, är inte tillräckligt spännande, saknar oftast cliffhangers i slutet av kapitlen, är inte humoristisk och kommer inte att ha stor spridning i det kollektiva medvetandet eller påverka samtiden.

Förutom de bästsäljande författarnas tips och erfarenheter, ges information och synpunkter av forskare, förläggare, litterära agenter, marknadsförare och andra branschkunniga. Boken verkar vara så gott som heltäckande i sitt ämne. Författarna använder sig dessutom av ett du-tilltal i boken. Det är effektivt, man känner att råden riktar sig till en själv. Ja, varför inte? Kan dessa människor få till en bästsäljare, så kan jag, är tanken (den något förrädiska) man kan få som läsare.

Förläggarna efterlyser till exempel humoristiska, lättsamma böcker. Helst ska de rikta sig till en bred målgrupp och passa att ge bort i present. Många förläggare letar även efter Den Stora Kärleksromanen och efter samtidsskildringar. Men som sagt det gäller att skriva spännande, och helst ska man raskt från allra första början kastas in en handling där man absolut vill veta fortsättningen. Dessutom, förläggare älskar originalitet.

Konsten att skriva en bästsäljare består av tio kapitel. Boken känns välstrukturerad, författarna har säkert använt sig av en utförlig synopsis, vilket oftast de bästsäljande författarna använder sig av, fast i olika grad. Boken är fylld av faktarutor, där finns tips, citat, det listas vad som kännetecknar dåliga respektive bra manus, där finns information om avtal och arvoden, antal sålda böcker av en viss författare och information om författarnätverk, med mera.

Att det kan vara extremt lönsamt att skriva spännande om brott, det har vi sett otaliga exempel på. Men det är, tack och lov, inte enbart sådana böcker som blir bästsäljare. Sen kan man ju fråga sig om man verkligen vill skriva en bästsäljare när priset kan vara att man måste underordna sig vissa sätt att skriva, visst innehåll, en beräknande komplexitet med mera, för att över huvud taget ha en chans att boken ska sälja väldigt bra. Idealet är naturligtvis att skriva den bok man, verkligen från hjärtat, vill skriva och att den därtill blir en bästsäljare. Förmodligen skriver ändå de flesta bästsäljande författarna böcker de verkligen vill skriva. Det går ju heller inte helt att förutse vad som kommer att bli en bästsäljare. Men det verkar ändå finnas en del författare, som börjar skriva mer lättsålda böcker just för att äntligen kunna tjäna de stora pengarna, efter att år ut och år in skrivit böcker som bara ett fåtal människor bryr sig om.

Och något som återkommer ett par gånger i boken, är att det måste gå och går att skriva framgångsrika böcker utan mord. Så här säger Charlotte Aquilonius, förläggare på Albert Bonniers förlag, angående att det tyvärr är tunnsått på förlagen vad gäller äventyrsromaner:

Berättarformen tröttnar man inte på i första taget och jag hoppas att vi får fram fler författare med den viljan, någon som skriver äventyrsberättelser och som visar att böcker kan vara spännande utan att de innehåller mord.

Den genomsnittliga svenska bästsäljarförfattaren definieras. En sådan författare är kvinna, hon är född 1961, skriver deckare, har jobbat som journalist och är född i och/eller skriver om en småstad. Och så här fortsätter det. Dock känns boken lite ”lågbudget” rent visuellt. Den är helt utan illustrationer och fotografier. Någon som verkligen vill sätta sig in i ämnet, bryr sig säkert inte om det, men illustrationer tillför alltid en ytterligare dimension. Bokomslagets gula, svarta och röda färger ger dessutom vid första anblick intrycket att boken är mindre seriös än vad den är. Och tyvärr saknas helt register.

I kapitlet ”Från manus till färdig bok” beskrivs vilka som arbetar med böckerna på ett förlag, bland annat korrekturläsare. Och här är det passande att nämna hur viktigt jag tycker det är med korrekturläsning. Tyvärr är det mycket vanligt med korrekturfel i böcker. I denna bok har jag enbart hittat ett korrekturfel (sidan 120). Dock, jag hittade ett, och det är ett för mycket, särskilt som jag inte var ute efter att läsa korrektur. Troligen kan det därför finnas fler, som jag har missat. Det är något jag undrat mycket över: varför finns det så gott som alltid korrekturfel i nya böcker?

Den kortaste sammanfattningen av alla bokens skrivråd är nog följande meningar, och här citerar jag Karin Alvtegen, som är en av de bästsäljande författarna som intervjuas i boken:

Att skriva klart är att övervinna sig själv och sitta kvar där i ensamheten. Outgivna författare är de som ger upp, de som saknar den där drivkraften. Författarskapet handlar till 30 procent om talang och till 70 procent om envishet.

Har man en bra idé till en bok, är insatt i hur hantverket ska utföras, men ändå inte ids skriva den, kan den heller aldrig någonsin bli en bästsäljare.

Tänk på det!