Det blir en svar 2/5

Människor som inte har litteratur som intresse tenderar att köpa de böcker som redan finns lättillgängligt istället för att hitta egna favoriter. Inte med detta sagt att alla som säljer bra är dåliga författare men tyvärr är det oftast så att dåliga författare säljer bra .
Detta är självklart en grov generalisering men det är ckså en motpol till argumentet ”boken skulle inte ligga på topplistan om den inte var bra”. Fast det är väl jag som anses snobbig som kräver mer än bara en hafsig pageturner. utan några som helst språkliga ambitioner.

Vill du ha en spännande bok så läs steinar bragis KVINNOR.

Boken kändes slapp på många sätt med platta tråkiga karaktärer och osannolika situationer. Jag blev besviken för det lät spännande med ett galet mentalsjukhus med hemliga gångar.

Nu följer lite spoilers. 

Jämfört med Ölandsböckerna fokuserar den här på en enda ensam individ och i en sådan fokusering blir detaljer viktigare och där går det sönder.  En felcitering av Pippi Långstrump fick mig att sätta bananen jag åt i halsen. Jag äter nämligen alltid banan när jag läser böcker.

Nånstans i mitten tappas tråden med engagemang i barnen och så kommer det lite fler twister. 

Lyfte på ögonbrynen litegrann mot slutet men så hade jag bara läst fel i en dialogväxling med vem som sa vad, så nej, det var inget spännande. Min felläsning var det däremot. 

En huvudkaraktär vars hela driv och motiv skulle kunna neutraliseras med en enda personsökning på internet är rätt tam. Att ha en enkelriktad babyvakt pga att det var den enda typen som fanns i butiken är billigt. Det konstiga what if-kapitlet fick mig att undra om boken kanske var lite ihopsamlade kladdpapper hos författaren som stämplades ihop och hivades ut för att få mer tid att skriva om Öland. Det var som 2 sätt att avsluta historien som författaren inte kunde välja mellan.

Men den var lättläst .

Och precis som med allting, när man vet hur verkligheten egentligen ser ut blir det problem där författaren tagit genvägar. De flesta som läser detta känner inte till hur komplicerat och betungande arbetet som förskollärare kan vara.

Och det är det som är nöten – berättelsen behöver inte vara sann, däremot måste majoriteten av läsarna känna att den är sann. Även om den är en lögn…Vilket jag förstått detta faktiskt är, sett till hur verkligheten ser ut.

Rörigt, va’? Jag har själv fått skära i detaljer ganska mycket, eftersom det inte antas matcha storyn i övrigt. Vilket innebär att jag fått ljuga för att verka trovärdig…mycket förvirrande. Men den här boken kommer jag helt klart att läsa. Innan jul i alla fall.

http://www.facebook.com/pages/Thomas-Erikson/213602578663823