bloggformatet är ju begränsat på ett sätt, genom att lästålamodet på skärm är mycket mindre än i tryck. men å andra sidan så har vi obegränsat med utrymme och är inte styrda till att hålla oss inom ett visst antal tecken. något som vi också försöker utnyttja. tex barn- och ungdomslitteratur får väldigt korta recensioner i de flesta dagstidningar, försöker vi ge samma plats som litteratur för vuxna.

Jag tror tyvärr att du har helt rätt angående litteratur- och kulturkritikens tynande tillvaro i dagspressen (med enstaka undantag i SvD:s Under Strecket). Självklart läser jag litteraturtidskrifter, men kan inte undgå att medan jag gör det tänka på hur mycket den som bara läser dags- och kvällstidningar missar, för inget gör mig så lässugen som en fullödig, välskriven recension av en högaktuell bok! DET ger mig läslust, njutning och nyfikenhet!

Jag ska väl erkänna att jag egentligen inte trodde att någon recensent här skulle göra så, avbryta sig och låta siffran ersätta resonemanget, men jag tror att det skulle vara en frestelse för den som till exempel skriver på frilansbasis på en lokaltidning eller liknande (om sådana varelser längre finns!) eftersom det innebär att man kan ge sig i kast med nästa anmälan.

Nåväl, efter allt jag sagt och grubblat över vill jag säga att jag tycker att samtliga fasta recensenter här HAR en bra balans mellan ordrikedom och substans. Jag kan tänka mig att det är svårt att recensera en bok man tycker riktigt bra eller riktigt illa om och samtidigt hålla sig inom det begränsade utrymmet bloggformatet innebär, men jag tycker att ni gör det bättre än de flesta ”proffstyckare” i dagspressen. Jag menar, det finns ju en anledning till att jag återvänder hit dagligen.

Angående litteraturkritiken (och kanske all typ av kulturkritik) som lång, reflekterande text är det nog tyvärr så att den håller på att försvinna i dagspressen. Och istället ersätts av korta omdömen kombinerade med en siffra. Den djupgående litteraturkritiken flyttas istället till smalare tidskrifter med mer utrymme, men färre läsare.

Det finns många anledningar att ta del av litteraturkritik, även för dom som inte söker sig till dessa tidskrifter, och av annan litteratur än det som vanligast tas upp i de sammanhangen. Personligen tycker jag att det är viktigt att böcker och läsning förblir något som är lustfyllt.

Svaret på frågan ifall jag någonsin avbryter mig för att istället låta betyget tala är ett klart nej. De allra flesta böcker vill jag skriva mycket mer om än vad som ryms i bloggformat. Så för mig handlar det mest om att stryka för att läsaren inte ska avbryta sig mitt i recensionen och istället kika på betyget!

Ingrid: ”Jag tror att det viktigaste är att betyget förklaras och att det görs tydligt att det är en personlig åsikt.” Där är vi helt överens! Det jag är orolig för är att litteraturkritiken närmar sig de kortfattade musikrecensioner man kan läsa i morgontidningarna på onsdagarna: Ett fåtal meningar om skivan och ett betyg som skall ersätta ett vidare resonemang kring verkets kvaliteter. Det här är nog i och för sig fel forum att föra min diskussion på eftersom DBC faktiskt publicerar riktiga recensioner, vilket jag uppskattar storligen, men det var här jag var när jag började fundera. Jag vill nog ställa en öppen fråga till ALLA som någon gång recenserat något: Hur stor är risken att man avbryter sig mitt i en recension och tänker ”Äh, jag behöver inte skriva mer. Jag ger den 4/5 så förstår alla att den är bra”? Jag kan föreställa mig att den risken är mindre här än på en kvällstidning eftersom det är skillnad att skriva på ackord och på att skriva på grund av ett genuint intresse, men är det aldrig frestande?