Nästan ett år har gått sedan Darinas bästa vän, Summer Madison, sköts till döds i ett köpcentrum, inför ögonen på Darina. Summer var den tredje eleven på Ellerton High som dog inom ett år. Den fjärde var Darinas pojkvän, Phoenix. Även om omgivningen har visat förståelse för Darinas sorg börjar hon känna deras förväntningar på henne – är det inte dags att försöka gå vidare? Att acceptera att de är döda?

Riktigt så enkelt är det inte, för varken Summer eller Phoenix är riktigt borta. De är varken döda eller levande. De befinner sig i limbo. Och de behöver Darinas hjälp för att kunna gå vidare. Endast hon kan hjälpa dem att lösa mysteriet kring deras död så att de kan gå över till andra sidan. Och bråttom är det. Endast ett år kan man befinna sig i limbo, innan man är hopplöst förlorad för alltid.

Det här är den tredje delen i en serie om fyra (en bok tillägnas varje dödsfall). I den förra boken brottades Darina med svårigheterna att hjälpa Arizona, som hon inte kom överens med. Det här fallet är inte lättare. Det är inte så enkelt att utreda sin bästa väns död. För vem kan ha velat göra Summer illa?

Även om hon, tekniskt sett, är en zombie framstår Summer mer som en ängel. Hon är vacker, godhjärtad och en otroligt begåvad singer-songwriter. Hon är en sån där tjej som alla tyckte om. Kanske för mycket, i vissa fall? Kan hon ha haft en stalker? Och kan han i så fall vara inblandad i dödsfallet? Eller var det helt enkelt en galning som gick in på köpcentret och sköt omkring sig på måfå? Råkade Summer bara befinna sig i skottlinjen?

För mig är det här den svagaste boken hittills i serien. Det är ganska tröttsamt att Darina återigen börjar tro att hon kanske har inbillat sig det här med Beautiful Dead och att hon kanske har blivit galen av sorg. Som läsare börjar man även bli riktigt irriterad på hur illa Darina blir behandlad av zombieledaren Hunter. Med tanke på hur mycket hon har hjälpt dem kanske man kunde förvänta sig lite – om inte tacksamhet – så åtminstone lite respekt? Jag ser själv hur tokigt det ser ut … förvänta sig respekt av en zombie? Med tanke på hur zombies brukar porträtteras får man väl vara glad om man inte blir uppäten? Men det här är heller inga vanliga zombier.

Man kanske kunde tycka att Darina borde bita ifrån, men hon har ju inget att sätta emot själv. Hon måste följa order, annars hotar Hunter med att zappa hennes minne så att hon glömmer allt om Beautiful Dead, och aldrig mer får träffa Phoenix. Dessutom … kan hon inte hjälpa honom så hamnar han förmodligen i limbo för alltid … Det gäller bara att gilla läget.

Det är inte lika fartfylld spänning i den här boken som i föregångarna. Framför allt är det början som är lite seg. Det jag tyckte var mest spännande var när Darina började forska lite i Hunters öde. Jag hoppas att författaren fördjupar sig i det i nästa bok.

Man måste dock komma ihåg att författarens standard är väldigt hög, så även om den här boken inte var fullt så bra som de två första, är det fortfarande en riktigt bra bok. Författaren har bra flyt i språket och bjuder på väldigt filmiska beskrivningar. Jag hoppas fortfarande att någon ska filmatisera böckerna. Jag vill höra Summer sjunga och se hennes mamma måla tavlor.