Sommar betyder tid för lugn och ro, vila och äventyr för de allra flesta. För mig har den här sommaren inte inneburit så mycket annat än jobb så när det var dags för intervjun med Helena Boberg, som i våras debuterade med diktsamlingen Repuls på förlaget 10TAL Bok, tog vi plats vid varsin dator och mejlade varandra istället för den klassiska intervjusituationen över varsin kopp kaffe på ett café.

Du Helena är ju inte bara poet utan även kritiker. Hur ser du då på och förhåller dig till kritiken av Repuls? Diktsamlingen har fått flera recensioner, många positiva men även några ljumma. Jag ger ofta kritik men har i olika kurser fått ta emot kritik på mina egna texter också och tycker att det är en lika stor vånda att ge kritik som att få det. Hur är ditt förhållande till att ge och få kritik?

Jag är väldigt nöjd med den kritik jag har fått; det har varit genomgående positiv respons och flera intressanta läsningar, med något undantag. Repuls har till och med varit på Svenska Dagbladets boktopplista vilket jag blev väldigt glad över.

Våndan att få kritik har visat sig inte i första hand ha med responsen jag fått att göra, utan snarare med väntan på recensioner. När de väl publicerats har det varit givande att ta del av dem. Kritiken är en betydelsefull del av det litterära fältet. Den för ett samtal om litteraturen i offentligheten. Utan det skulle litteraturen kunna reduceras till hobbyverksamhet och privat konsumtionsvara helt på marknadens villkor. Litteratur, annan konst och estetiska, humanistiska eller ideologiska analyser är tvärtom en nödvändig del i vår gemensamma samhällstillvaro.

Som kritiker är det viktigt att kräva av sig själv att ge sig i kast med verket på ett seriöst sätt. Att läsa uppmärksamt och anstränga sig att bemöta det som står, inte bara fälla omdömen. För egen del skriver jag allt mer sällan recensioner, även om jag aldrig har skrivit särskilt mycket kritik. Jag väljer hellre att formulera mig längre om böcker som jag själv har valt av intresse. Jag har blivit litet skygg i och med att jag själv fått en bok publicerad. Men det kanske bara är en tids karantän.

Din text har influenser från många håll som Ovidius Metamorfoser och Roman Polanskis film Repulsion. Hur har du arbetat med dina influenser i skrivandet av Repuls?

På sätt och vis har jag vävt in olika influenser ur mitt liv från den tidsperioden då jag skrev Repuls. Snappat upp repliker, textfragment, atmosfärer, visuella intryck och sätt att tänka som påverkat mig, och fantiserat vidare kring det. Samtidigt som jag formulerar mitt inre språk och en inre föreställningsvärld i det jag skriver. Texten är i flera bemärkelser ett möte mellan inre och yttre. Under tiden jag skriver kan det kännas som att jag befinner mig i ett symbiotiskt rum, där jag överträder en gräns mellan fantasier och egna upplevelser. Jag tror att det syns i texten. Den är något av en psykologisk thriller.

Jag håller med om att Repuls kan ses lite som en psykologisk thriller. När jag läser står identitetskrisen och en undersökning av förhållandet mellan jaget och omvärlden i fokus. Hur förhåller du dig till diktjaget och dennes ambivalens i förhållandet till sin omgivning?

Som en författare till sin bok. Andra läsare får göra sig sina egna bilder, jag tror att texten bjuder in till det. Många tycker att det är en text som kryper otäckt nära inpå dem själva.

Du har skrivit poesi under en lång tid och länge arbetat med litteratur. Du är sen tidigare publicerad i mindre format, hur har det känts under våren att äntligen få ge ut en hel diktsamling?

Det betyder mycket att få sitt arbete publicerat. Utan den delen av processen känner man sig oförlöst som konstnär. Läsare har hört av sig och åhörare har kommit fram till mig efter uppläsningar och har tänkt saker och blivit berörda – det är värdefullt. En kvinna berättade att boken hade förändrat hela hennes semester. Hon och en väninna tog den med sig när de reste bort och blev starkt berörda båda två. Väninnan blev så inspirerad att hon knappt velat lämna hotellrummet, utan stannade inne och skrev istället.

10TAL Bok är ett litet förlag som relativt nyligen har startats av tidskriften 10TAL och som i maj gav ut Repuls. Själv har du gjort praktik på förlaget Tranan även det ett relativt litet förlag som ger ut mycket (översatt) poesi. På Dagensbok tycker vi det är intressant med författare från stora såväl som från små förlag. Hur upplever du chanserna att bli utgiven på ett litet förlag i jämförelse med ett större förlag och kan du berätta lite om utgivningsprocessen för Repuls.

Chanser kan förstås mätas på olika sätt. Statistiskt, kvalitativt… Jag tror att det delvis handlar om att texten hamnar hos en person som både intresserar sig för den och har tillräckligt med inflytande. På större förlag tillkommer förmodligen att det måste vara flera som fattar tycke. Mindre förlag har ofta en mer utpräglad smak och inriktning som syns i utgivningen. Men det finns så mycket annat som vägs in i utgivningsbeslut, som har med förlagets ekonomi att göra, marknadsstrategi och vilka andra manus det råkar konkurrera med vid tidpunkten. Förlagen förhåller sig också till hur det står sig mot det som getts ut sammantaget både den senaste tiden och i ett längre perspektiv. Det är inte så enkelt som att allt begåvat publiceras förr eller senare. Därför krävs det uthållighet. Det som skiljer en publicerad författare från andra är inte sällan en vägran att ge upp. Om inte det första manuset blir utgivet, så kanske det andra eller tredje.

Processen för Repuls följer samma dramaturgi som andra böcker: Det började med ett ja och småningom fanns det en tryckt bok. Men på 10TAL Bok gick det nog snabbare att få ut boken än vad det gör på många förlag; de är nya och pigga och jag var kvick med att lämna in mitt manus, innan de hade hunnit få en flodvåg till kö, gissar jag. Sedan har de kunnat marknadsföra boken på ett annat sätt än vad de stora förlagen gör med sina diktböcker. Det är ju en unik situation de har med en egen tidskrift och nyhetsbrev som går ut till tusentals personer och den egna programverksamheten, inte minst 10TALs poesifestival i Stockholm, där jag också kommer att framträda i höst.