1) man gillar/imponeras av det totala hänsynslösa utlämnandet av sig själv och människor i sin närhet

2) man gillar att han är så sur/arg/irriterad på sin omgivning o sig själv o sin samtid…

Om (1) har jag inte mycket at säga, det är nåt knausgård får ta med sina närmsta. (2) har jag svårt för. Det är väldigt mycket gnäll. Som jag ser det finns det två typer av gnäll och jag har svårt för bägge:

1. Fjortisgnäll: alla utom mina allra bästa två kompisar är ytliga och trista och alla människor på stan jag möter håller på med helt meningslösa grejer, alla fester med min frus vänner är trista… det är därför jag inte säger något o bara vill skriva

2. jag vantrivs i kulturen och vill leva på 1600-talet… det här gnället, eller kulturkritiken, är ju helt legitimt men lite tjatigt… allt detta om att inte få vara en riktig man, att behöva ta hand om barn, att allt är konsumtion och likadant

del 2 handlar till 85% om sådant som Knausgård INTE gillar och det är normalt lättare att skriva bra om det man gillar, för det förstår man…. det man inte gillar förstår man inte (knausgård förstår inte sin samtid)… om man ska skriva om sånt man inte gillar så måste man ogilla väldigt passionerat o jag tycker det här inte är tillräckligt passionerat

kanske handlar del 3,4,5,6 mer om sånt han gillar, hoppas det… om jag nu komme så långt