Recension

: Vildingarna
Vildingarna Dave Eggers
2010
Forum
8/10

Vardagsvanvett och vildingvanvett

Utgiven 2010
ISBN 9789137135656
Sidor 222
Orginaltitel The Wild Things
Översättare Thomas Andersson
Först utgiven 2009

Om författaren

Dave Eggers (född 1970) debuterade med Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet (2000). Han grundade tidskriften The Might, driver förlag McSweeny’s och skrivarskolorna 826 Valencia och 826 NYC. Sedan debuten har han bland annat skrivit Hur vi hungrar (2006), Vad är detta Vad (2008) och Vildingarna (2010). Tillsammans med sin bror Toph skriver han dessutom barnböcker under pseudonymen Haggis-on-Whey.

McSweeney’s – Eggers eget förlag.

826 Valencia – En av skrivarskolorna Eggers startat.

Sök efter boken

När Maurice Sendak med barnboksklassikern Till vildingarnas land skapade den vilde Max och de kanske ännu vildare vildingarna gjorde han det på tretton meningar och en handfull bilder. Det lämnar ju en del frågor obesvarade. Till exempel de fyra som dyker upp på baksidan till Dave Eggers roman Vildingarna:

Vem är Max?
Vad är en vilding?
Är det någonsin okej att äta upp någon annans huvud?
Om det faller av, får man äta upp det då?

Dave Eggers skrev tillsammans med regissören Spike Jonze manus när Till vildingarnas land blev långfilm härom året. Har man sett den känner man förstås igen de mer utarbetade karaktärerna, men med romanformen har Eggers kunnat ge dem ännu lite mer kött på benen. Och då menar jag inte bara Judiths ben, på vilka Ira har en irriterande vana att tugga så fort han blir nervös.

Vildingarna är på en gång realistisk och fullständigt galen. På vildingarnas ö möter vi monstren Carol, Katherine, Judith, Ira och de andra, var och en lika allvarligt och psykologiskt tecknade som vilka romankaraktärer som helst. Deras reaktioner, tankebanor och relationer är på en gång helt egna och lätt igenkännbara.

Också porträtten av Max och hans familj imponerar emellertid. Eggers har en fantastisk känsla för hur den åttaårige pojken upplever den inte sällan idiotiska vuxenvärlden, där han i romanens inledning halvt jagas ihjäl av en främmande mamma som vill beskydda honom och där han inte heller får cykla till skolan eftersom de andra föräldrarna oroar sig för att det kan dra till sig kidnappare och pedofiler.

Så har den klaustrofobiska känslan ur Sendaks teckningar finstämt och klurigt uppdaterats och fördjupats. I de första raderna får vi veta att ”Max pappa bodde i stan och ringde på onsdagar och söndagar men ibland inte.” Mammans förtvivlade och ibland otillräckliga försök att hålla ihop tillvaron känns i magen, liksom sveket Max upplever när storasyster Claire inte längre vill leka med honom, utan förvandlas till en lynnig tonåring som bara bryr sig om vad hennes polare tycker.

Max flyr iväg till vildingarnas land och blir vildingarnas kung, men inte ens där kan man leva rövare utan konsekvenser. Också vildingar, visar det sig, har en massa spretande behov. Det är inte lätt att balansera dem utan att någon far illa.

Det här är berörande, charmerande lekfullt, galet och allvarligt. Det är inte var dag man stöter på en så på en gång opretentiös och originell roman som Vildingarna.

Ella Andrén

Publicerad: 2011-05-14 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-08 22:25

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4133

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?