Recension

: Hunter
Hunter: Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne E Jean Carroll
2011
Vertigo förlag
6/10

Odödlig undergångsfascination

Utgiven 2011
ISBN 9789185000869
Sidor 451
Orginaltitel Hunter: The Strange and Savage Life of Hunter S. Thompson
Översättare Per Stern
Först utgiven 1993

Om författaren

e-jean-carroll
foto: okänd.

E Jean Carroll, född 1943, är journalist och mycket populär rådgivare och kolumnist. Utöver den egna sidan ”Ask E Jean” har hon jobbat för bland andra Elle, Rolling Stone, Outsider och New York Magazine. 2002 startade hon dejtingsajten ”Greatboyfriends.com” när hon blev ”sick sick sick of women writing to me asking how to find a man”.

Sök efter boken

När jag såg Fear and loathing in Las Vegas första gången visste jag inte att det var en verklig person bakom Johnny Depps skruvade karaktär. De stora solglasögonen och den paranoida skrämda uppsynen när Depp får för sig att bilen de kör i är jagade av fladdermöss. Barscenen där människorna plötsligt förvandlas till stora reptiler som hånglar upp varandra med långa slaskande tungor. Detta är scener som etsar sig fast på näthinnan och gör filmen till något som, oavsett ens inställning till droger, är fullkomligt förtrollande. Samtidigt som jag tänkte ”hur i helvete kan en verklig människa leva så här?”

Lite samma sak är det med biografin Hunter av E. Jean Carroll. Den förtrollar och hugger tag och är omöjlig att lägga ifrån sig, även om både objekt, handling och stundtals även stil är provocerande. Stundtals undrar jag hur mycket som egentligen är sant. (Men inser att det finns bildbevis i form av fotouppslag…)

Hunter S. Thompson växte upp i Kentucky. Han var redan som barn en bråkstake av sällan skådat slag.

Beargrass-ån var en betongkulvert som gick genom Louisville. De svarta grabbarna brukade gå dit och vi lade oss i bakhåll för dem. Vi hade luftgevär. När de kom gående längs ån sköt vi på dem. Och det som hände var förstås förutsägbart. De kom ångande upp från ån och de var mycket större än vi. De var ju svarta och vi sprang skrikande och tjoande som galningar hem till Walter Kaegis hus och låste dörren. Vi gömde oss där.
Av det blev det Huntermytologi. ”Vi går ner till ån och skjuter dom!”

- GERALD TYRRELL, känd som ”Ching”, barndomsvän till HST; före detta vice vd på bank; delägare i Dickensgruppen, en litterär agentur i Louisville

Som vuxen blev Thompson journalist och författare, och han är kanske främst känd för att ha uppfunnit en ny typ av journalistik, kallad gonzojournalistiken. Gonzo kan kategoriseras som en journalistik som sätter det subjektiva före det objektiva. Att förmedla en känsla genom en viss stil blir viktigare än att återge korrekt fakta. Hans genombrott innan romanerna var en journalistisk bok om Hell’s angels. Men utöver det rent produktiva är Thompson minst lika känd för sin hängivenhet åt droger, alkohol och skjutvapen. En destruktiv hype skapades kring honom i och med romanen Fear and loathing in Las Vegas (1971) och växte genom de olika skandaler han försatte sig i fram till självmordet 2005.

Hunter kom ut 1993 första gången. Den inleds med en kort notis som förklarar att en kvinna har återfunnits i Thompsons avloppsbrunn. Sedan är det denna kvinna som fungerar som berättelsens jag, författarens alter ego. Hennes berättelse varvas med intervjuer av diverse personer som kommit i kontakt med Thompson genom hans liv. Berättarstrukturmässigt en riktig hit för en biografi, ska tilläggas.

Miss Laetitia Snap är fågelskådare och har från början kommit för att studera Thompsons omtalade påfåglar. Ganska snabbt utvecklas dock det hela till en kärlekshistoria, och Snap sugs med hull och hår in i det Thompsonska nästet. Jag har alltid tyckt om när berättarrösten av olika anledningar är påverkade och stundtals alltså icke tillförlitliga av en eller annan orsak. Här påverkas till exempel radbrytningen vid ett tillfälle av att jaget tvingas till obekväm klädsel och inte kan producera längre stycken i sträck. Ibland har miss Snap blivit nerdrogad. I ytterligare stycken blir jag som läsare skeptisk till hennes oreflekterade kärlek gentemot objektet.

Jag älskade honom, så ostronsugande, kolasnortande, pillerknaprande, gräsrökande, whiskydrickande, lsd-ätande, pistolbeväpnade, stinkfingrade, fortkörande karl han var. Sannerligen. Ett stycke manlig poesi! Hur jag darrade i Chappys restaurang när jag såg Doktorn slita ett ostron från dess skal, det genom tabascosås, den gröna, och tomatsås och lyfta hela röran till sin mun, följd av en näve smörgåskex!
När en bra låt spelades ropade Doktorn till restaurangchefen att han skulle höja volymen. Restaurangchefen sänkte volymen och skrek: ”Vad vill du, Hunter?” Och Doktorn ropade glatt: ”Höj! Höj!”
Det var vår förlovningsmiddag.

Jesper Högström skriver för Expressen (2011-01-31) att han förstår bokhandlarna som inte köper in Hunter, som han tycker är bland annat ”genuint oläsbar på samma sätt som stora delar av Thompsons egen produktion är.” Jag håller med. Inte om att boken är oläsbar, men att den stundtals har både riktigt låg litterär kvalitet, och faller till föga för ett oreflekterat hyllande av Thompson, där citaten av både han själv och de intervjuade mer liknar slapsticks i sin utformning än något annat.

Men i min mening är detta vad som gör boken till den fantastiska upplevelse den faktiskt är. Förvånande nog, ska sägas, godtar jag den litterära tveksamheten, då jag rycks med i det galna och halsbrytande. Jag läser på av ren underhållning och i skrämd fascination. ”Bullrandet, poserandet, knarkandet och vapenbögeriet är ett självändamål på ett sätt som är lika oemotståndligt för vissa 19-åringar (jag erkänner!) som omöjligt att återvända till när man väl vuxit från det. Där tillhör han samma kategori av pubertalt bombastiska författare som Kerouac, Bukowski och Sture Dahlström,” skriver Högström.

Då sträcker jag väl på nacken då, stolt att få vara nitton ibland…

Lina Arvidsson

Publicerad: 2011-04-17 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-22 08:56

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4104

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?