I valet och kvalet mellan brittiska och amerikanska deckare så är valet lätt för mig. Jag väljer alltid de brittiska. Det beror på att de nästan alltid är mindre brutala än sina amerikanska kusiner och dessutom är det alltid trevligt när mysterier löses över en kopp te och med hjälp av en dos vardagsfilosofi. Således återkommer jag ofta till Alexander McCall Smiths och M.C. Beatons böcker. I samma territorium återfinns Jacqueline Winspears böcker om psykologen och detektiven Maisie Dobbs. Med hjälp av kvinnlig intuition och sunt förnuft löser hon gåta efter gåta.

Lögnen, som är den tredje boken i serien om Dobbs, utspelar sig under hösten 1930. Såren efter första världskriget är vidöppna och den brittiska ekonomin blöder. Som en följd av kriget har familjer slagits i bitar och människor är desperata i sin jakt på att få veta vad som egentligen hände med deras nära och kära.

I den här boken arbetar Maisie med tre parallella fall som alla har koppling till det fasansfulla kriget. Ett fall handlar om en flicka som står anklagad för att ha mördat sin styvfar som sålt henne till en hallick. Hon ska också hjälpa en framgångsrik advokat att bevisa att hans son verkligen dog i kriget. Han har nämligen avgett ett löfte till sin avlidna fru att ta reda på vad som hände med sonen som aldrig återvände. Dessutom lovar Maisie att hjälpa sin bästa väninna, vars bror försvann spårlöst under ett farligt uppdrag i Frankrike. Att reda ut vad som egentligen hände under kriget visar sig vara ett farligt uppdrag, och någon är beredd att gå långt för att se till att Maisie Dobbs inte lyckas ta reda på sanningen.

Historien i sig är egentligen inte särskilt komplicerad och det dröjer inte länge förrän man begriper hur det hela ligger till. Trots det är boken aldrig tråkig och det beror på Maisie Dobbs som karaktär och även på de teman som Winspear diskuterar.

Eftersom Dobbs arbetar under 1930-talet får hon hela tiden känna på motstånd från män som ser henne som ett hot. Med stor integritet och sunt förnuft tar hon sig an fall och löser dessa med bravur. Jag ser ganska många likheter med Alexander McCall Smiths karaktär Isabel Dalhousie. Båda två resonerar mycket kring vad som är rätt och fel och har en filosofi om att ingen egentligen är ond utan att det är omständigheter som gör att folk agerar som de gör.

De teman som ligger till grund för hela historien är människohandel, homofobi och krigets fasor och på ett effektiv sätt väver Winspear in dessa i historien. Dobbs filosoferar mycket kring dessa ämnen och det är intressant att läsa hennes tankar med dagens ögon. Har det egentligen hänt så mycket på 80 år?

Min största invändning mot Lögnen är de ständiga hänvisningarna till att Dobbs och andra karaktärer skulle vara synska. Just den spirituella sidan av böckerna skulle jag klara mig utan, eftersom det känns lite krystat. Dessvärre är det så att just de inslagen blir mer dominerande i de böcker som följer efter Lögnen.

Vill du ha trevlig underhållning under några timmar och gillar traditionella brittiska deckare så är nog Maisie Dobbs äventyr något för dig. Gillar du dina deckare blodiga ska du nog hålla dig borta.