Recension

: Färder i filmens värld
Färder i filmens värld J M G Le Clézio
2010
Elisabeth Grate Bokförlag
6/10

Längs upptrampade spår i filmens värld

Utgiven 2010
ISBN 9789197734790
Sidor 152
Orginaltitel Ballaciner
Översättare Ulla Bruncrona

Om författaren

Fotograf: Jacques Sassier/Mercure de Franc

Jean-Marie Gustave Le Clézio föddes 1940 i Nice och är bosatt i Frankrike och i New Mexico. Han har utgivit ett fyrtiotal böcker: romaner, novell- och essäsamlingar m.m. 1963 slog han igenom med sin debutroman ”Le Procès verbal” (Rapport om Adam, 1964). 1970-1974 levde han med en indianstam i Mellanamerika. Le Clézio är tvåspråkig: franska och engelska, men har valt att skriva på franska. Han fick Nobelpriset i litteratur 2008.

Sök efter boken

Han kan ju skriva svårt L.M.G. Le Clézio. Det visade han inte minst i sin ungdom, på den tiden han var Jan Guillous favoritförfattare. Men essäerna i Färder i filmens värld är allt annat än oläsliga. Här hänger han sig istället åt sinnena – le plaisir du texte.

Jo, han verkar njuta. Språket flödar, unnar sig inte sällan klichéer – filmen liknas vid drömmar, minne, skuggspel, besvärjelse, förtrollning. Visst finns det inslag av teoretiserande, men det är inte där tyngpunkten vilar. Det är heller inte de delarna som stannar i minnet. Det är istället det sköra och ljusa och nyvakna över texten. En slags frihet och anspråkslöshet.

Kanske är det ändå så att det är mer underhållande än kreativt att läsa Färder i filmens värld. Den vilar hellre i det trygga än vågar nytt. Kanon är nästan komiskt klassisk – Ozu, Mitzoguchi, Fellini, Pasolini, Bergman, Godard, Sayajit Ray, etc. Vinklarna är ofta de redan prövade. Å andra sidan finns det något sympatiskt och, faktiskt, paradoxalt, vågat i en så trist och oantastlig lista mästerverk. En vanlig svenssoncineast behöver inte känna sig exkluderad. Man slipper flåset från krystad smartness och orginalitet – något man fått nog av i denna tid av årsbästalistor.

Endel intressanta analyser och uppslag presenterar han också. Som av bara farten. Till exempel en kritk av den västerländska betraktarens exotistiska relation till Bollywoodfilmer – vare sig det gäller ett generellt förkastande eller ett ironiskt bifall.

Handkamerans moraliska implikationer är en annan.

För den som ännu en gång vill känna den patriotiska stoltheten (självgodheten) inför Ingmar Bergmans geni, finns en smaskigt avdelning också.

Tim Andersson

Publicerad: 2010-12-20 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-07 15:25

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3964

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?