Målningar med titlar som Depression, Postindustriellt landskap, Människor och demoner, Åldrande kropp … ärligt talat ger det en känsla av upprepning. Tycker man sett det förr. På film eller hört det som musik. Surrealism som ska kittla fram mystik ur nonsens. Dystopi, pompöst braskande, ogenerad undergångsromantik under förevändningen att ”säga något om samtiden”. Och detta att ta del av andra drömmar än sina egna – så urbota tråkigt. Det är för internt, det låter sig inte göras.

Men så är det Roj Friberg. Han gör det som det ska göras.

Motiven – utmärglade gestalter i långsamma skuggspel, dystra folkmassor med öppna munnar, människor till bords under dunkla omständigheter, fasader i förfall, kroppar på mark, kratrar och karga bergväggar, mörkdammiga interiörer – kan visserligen kännas förväntade i genren. Men så är det atmosfären. Fribergs atmosfär är där. Allt inbäddas i en stämning som är större än motiven och verkar svälla utanför ramarna som ett moln, rakt ner i betraktarens lungsystem.

Om Friberg bör också metoden berättas: han suddar fram bilderna. Han täcker arket med grafitblandad terpentin och målar bort från den mörka ytan med ett eldrivet, roterande radergummiverktyg. Motiven subtraheras fram istället för att läggas till ytan. Metoden orienterar verken mot ljus- och skuggförhållanden, men ger också effekter med en magisk lämplighet för ämnet. Skiftningarna mellan fotorealism och abstraktioner sker både genom drastiska språng och överglidande toningar inom ett och samma verk. När drömde man inte så sist!

Förlaget Atlantis står för en utgåva med lagom täckande och intresserande förord av Lars Nygren, utdrag ur konstnärens dagböcker, en bifogad essä av Poul Anker Bech – sammantaget alltså en hygglig inramning till ett konstnärskap som varit beständigt sedan 60-talet. Men vad som verkligen gör utgåvan angelägen är att det är första gången Fribergs verk erbjuds i bokform. Det är berättelsen om ljus och mörker i konflikt och om det olycksbådande känsloläget i skuggorna däremellan, ett slags gåtfullhet hardcore.