Ja eller hur man förhåller sig till teaterbesök kontra biobesök. Bio var inte medtaget men det var teater.

Maria Nilsson
fil. kand
Litteraturvetenskap och även sd-väljare

Sagt och gjort så förberedde jag mig för att bli intervjuad med att lägga ut frågor om lämpligheten och få tips i olika diskussionsforum, bland andra Exilen, Sourze och en rad interna politiska diskussioner bland nätaktivister som sympatiserar med SD i invandringsfrågorna.
Responsen från övriga forumdeltagare var överlag negativ såtillvida att de avrådde från att låta mig intervjuas. Bland de vanligaste invändningarna kom risken för att uttnyttjas i politiskt syfte. Det drabbade bland annat Sverigedemokraten som intervjuades om fackets roll enligt SD. Han blev förlöjligad och idiotförklarad eftersom han inte hade alla svar till hands. Då något sådant handlingsprogram från Sd inte var färdigt var det givetvis svårt att svara konkret på alla frågor.

Med hyfsade men måttliga kunskaper i Sd´s politiska program insåg jag att jag inte kunde förklara alla detaljer i SD-frågor och kontaktade därför SD´s lokalavdelning som informerades om att journalister kopplade till ETC försökte hitta SD-sympatisörer för att intervjua dem.
De har genom att registrera sig på Exilen kunnat följa de diskussioner som blev en följd av deras ”invit”

När de fick klart för sig att jag inte var en av de lättmanipulerade, lågutbildade Sd-sympatisör de sökte, men en politiskt aktiv debattör med ett formidabelt nätverk av erfarna skribenter som stöd så backade de ur sitt erbjudande. Jag var inte längre aktuell för intervjuerna.

Detta meddelades, via ett kortfattat mail, där de angav mitt bristande förtroende för 1: deras politiska agenda och 2: hur texten skulle vinklas för att passa in i deras förutfattade meningar. Nu snart två år senare har jag fått vetskap om att författarna medvetet valt bort folk som varit verbalt kapabla och kunde ge seriösa svar på deras frågor.

Föga förvånande visade sig detta bokprojekt alltså vara ett rent beställningsverk, med det bakomliggande syftet att skapa en nidbild av Sd och att deras väljare tillhör en samhällsklass utan vare sig någon högre utbildning eller förmåga till samhällsanalys och att tänka självständigt.

Tänker du dig alltså att det är vanlig att bli trakasserad/rånad/misshandlad ”för att man är svensk”?

Ni har rätt om vissa saker men ni är samtidigt väldigt enkelspåriga i era analyser, eftersom ni alltid återkopplar till klassamhället.

Jag tror att en av de största anledningarna till att så många unga män drar sig till SD är att de oftare har Internet som en mer lättillgänglig källa för information. Den nationella identiteten kan aldrig inspireras av etablisemangsmedia.

Det börjar såhär: I skolan för man höra överallt hur dåligt det är med rasism, men när man protesterar över att man blir trakasserad, rånad och misshandlad för att man är svensk så får man höra att ”rasism mot svenskar finns inte” och att man inte borde ”vara en sån gnällspik”. Dessa typer av erfarenheter får man med sig till vuxen ålder, och ju äldre man blir desto mer lär man sig att man inte ska säga ifrån, för man vill ju inte bli anklagad för att vara ”rasist” eller ”främlingsfientlig” eller rentav ”nazist”.

När man då börjar fundera över om det bara är man själv som tycker att världen är lite konstig så vänder man sig till Internet, där man kan vara anonym.

För min egen del kan jag säga att jag fick ett sorts ”uppvaknande” när jag hittade all information om politikernas och massmedias lögner. Det finns massvis med intellektuella och klarsynta skribenter och förebilder med nationella åsikter, oavsett om man identifierar sig som ”identitär tradisionalist” eller ”etniskt medveten socialist”.

Tycker att det är intressant och delvis roligt att någon intresserar sig för varför just denna befolkningsgrupp är så överrepresenterade bland SDanhängare, men det blir nästan komiskt när man överintellektualliserar allting.

Helt klart skulle debatten tjäna på andra perspektiv (och gärna flera på en gång), och som Rasmus skriver är också medias roll i skildringen väldigt intressant. Kan man se vad det beror på att en förklaring i en viss tid överskuggar en annan, som du skriver? Vad beror sådana mönster på? Finns det en koppling mellan detta och den tanke om ”verklighetens folk” som Hägglund lanserade (och som SD också införlivat i retoriken)? Den teorin går ju i någon mån ut på att det finns en klyfta mellan de förklaringsmodeller kring samhället som akademiker vid universiteten producerar och vad människor verkligen tror på (välförtjänt eller ej). Kanske pekar han på något viktigt där som handlar om förtroende för samhällets instanser – även om jag verkligen inte sympatiserar med uttryckssättet eller slutsatsen att det finns någon slags kulturelit som lever i en egen värld och inte bryr sig om eller är som ”vanligt folk”.