Kommentarer till Josefin Palmgren "Engångsligg"

Av: Emelie Novotny

Emelie Novotny — Thu, 03 Mar 2011 10:55:20 +0000

har inte det att göra med att ”manlig ytlighet” uppfattas som mycket djupare än ”kvinnlig ytlighet”. men ofta bottnar väl ytlighet i något djupare och får ångest och känslor röra sig både högt och lågt? jag tänker att det är det som gör karaktärer och människor komplexa och levande och att det är vad vi eftersträvar i litteraturen?

Av: Josefin Palmgren

Josefin Palmgren — Wed, 02 Mar 2011 13:18:58 +0000

Kanske. Gillar inte långsamt själv. Gillar dock fragmatisk mikrorealism med starkt närvarande berättarröst. Verkar ha en tendens att kallas ytligt när jag skriver det. Har ännu inte fått reda på vad det kallas när Erlend Loe skriver det.

Av: Anna Carlén

Anna Carlén — Tue, 01 Mar 2011 19:31:42 +0000

Ja, en del kommer ju helt klart undan med handlingar som borde vara ganska sömnpillriga, men ändå inte är det. Ibland är det väl det långsamma man vill åt, helt enkelt?

Av: Josefin Palmgren

Josefin Palmgren — Mon, 28 Feb 2011 21:17:01 +0000

Påminner om känslan jag fick av Historien om Pi, javisst ska båtresan vara urtrist och handlingen utspela sig i periferin, men det är lite tråkigt att läsa bara.
Undrar vad det är som Yann gör som gör att han kommer undan med det.

Av: Anna Carlén

Anna Carlén — Mon, 28 Feb 2011 11:02:29 +0000

Josefin:

Klart att ångesten på gränsen också är en ångest som får finnas i litteraturen, i alla fall i mitt tycke. Och jag håller med dig om att det är en av de jobbigaste (och vanligaste?) typerna av ångest, som kanske rentav förekommer för lite i litteraturen. För mig handlar det mest om att när jag läser och läser in att det finns något mer, något som intresserar mig, så tycker jag att det borde få ta mer plats. Vare sig det rör sig om ångest på gränsen eller â€riktigâ€(vad nu det är?) ångest.

Av: Josefin Palmgren

Josefin Palmgren — Sun, 27 Feb 2011 22:38:47 +0000

Lustigt det där, att allt ska vara så uttalat. Att just litteratur inte får behandla ångesten på gränsen. Liksom som att orgasmerna ska vara samtidiga ska ångesten vara total. Verklighetens ligga-bredvid-i-sängen-och-slötafsa och verklighetens ångest uppblandat med megalomani och den krassa känslan av att allt man känner egentligen är ganska oviktigt, verkar liksom inte vara så populärt. För mig ligger något av den värsta ångesten i att inte riktigt nå fram, att inte riktigt leva ut, att inte riktigt lära känna.

Av: Ella Andrén

Ella Andrén — Sat, 08 Jan 2011 11:48:27 +0000

klara:
1) Kanske inte helt en beskrivning av Isadora som jag skulle skriva under på, och 2) Händer det aldrig dig? :)

Av: klara

klara — Thu, 06 Jan 2011 00:53:11 +0000

ella -> fear of flying realistisk? tror många tjejer kan ha svårt att hålla medhuvudpersonen då hon får orgasm endast då en man stiger in i rummet….har dock inget bättre förslag själv, kanske Louise Halvardssons debutroman om första-gången-sex då… men den handlar också mer om allting runt omkring

Av: Anna Carlén

Anna Carlén — Mon, 06 Sep 2010 17:46:16 +0000

Har inte läst Erica Jong (än), men nu har jag lagt in en bevakning på den kommande nyutgåvan.

Absolut går varaktiga förhållande också mer eller mindre ut på att få bekräftelse, men detta talar man inte om på samma sätt känns det som. Åtminstone tycker jag att det varaktiga förhållandet fortfarande oftast framställs som det sundare alternativet.

Av: Ella Andrén

Ella Andrén — Sat, 04 Sep 2010 07:51:54 +0000

Vad gäller efterlysningen av mer realistiska sexskildringar (diskbänksrealism, rent av) har jag sagt det förr och kan säga det igen: Erica Jongs Rädd att flyga. (http://dagensbok.com/2010/02/27/erica-jong-radd-att-flyga/) Inte ny, men ganska välbehållen och kommer dessutom i nyutgåva i höst om jag inte minns fel.

Och vad gäller bekräftelse: vad går mer varaktiga förhållanden ut på då..?