Annie Leibovitz är kanske en av världens mest kända fotografer, delvis för att hon fotograferat världens mest kända människor, ofta på ett sätt som vi aldrig sett dem tidigare. Hennes bild av en naken John Lennon kramande Yoko Ono tillhör klassikerna. Bilden togs samma dag som Lennon sköts till döds utanför sitt hem och publicerades på tidningen Rolling Stones omslag. Ett av hennes mest prestigefylld uppdrag var att porträttera Englands drottning Elisabeth. Den fotograferingen gjorde BBC en dokumentärfilm om.
I denna bok berättar hon om sitt yrkesliv för den välrenommerade spökskrivaren Sharon DeLano.
Bokens olika kapitel utgörs av samtal omkring ett stort urval av bilder från hela hennes karriär.
Som alla stora fotografer så har hon alltid arbetat oerhört mycket för att fånga sina bilder. Om bilden på dansaren Mark Morris säger hon:

Jag tog bilden efter att ha observerat honom på nära håll i flera veckor.

När hon tidigt i sin karriär skulle göra ett reportage om The Rolling Stones, för tidningen Rolling Stone, levde hon med bandet under hela deras USA-turné 1975.
På Uppdrag ger en fin inblick i vilket stort arbete som ligger bakom en bild som blir ett omslag på en tidning – och sedan är försvunnen och glömd. I slutet av boken presenteras alla de hundratals bilderna i de sammanhang de först återgavs: tidningar som Vanity Fair, Rolling Stone och Vogue.
Leibovitz är mest känd för sina spektakulära kändisporträtt, men själv känner hon mest för sina reportagebilder. 1993 och 1994 fotograferade hon i krigets Sarajevo och kort därefter rapporterade hon från våldets Rwanda.
Om hennes privata liv sägs inte mycket. Vi får veta att hon levde tillsammans med författaren Susan Sontag och, hoppsan, där passerade några döttrar förbi i texten, men så mycket mer blir det inte, men bokens titel är ju faktiskt På Uppdrag.
Det här är en bok som bör intressera både en samtidsintresserad kändisfreak och en tekniknördig fotograf. För den fotografiskt intresserade finns några sidor där vi får veta allt om Leibovitz’ utrustning. Något man kan glädja sig speciellt åt, är att här får vi äntligen se de bilder som en gång i tiden trycktes på dassigt dagstidningspapper i Rolling Stone. Här ser vi dem i ett utmärkt tryck, på fint papper.