Abenas pappa, som hon älskade över allt annat, har dött. Nu finns det ingen kvar som förstår henne. Mamma bara skäller och lillebror Akkor är bråkig och irriterande.

En dag tvättar Abena kläder i floden, samtidigt ska hon vakta Akkor. Den lilla busungen klättrar ner i morbror Kwoffis kanot och i ett obevakat ögonblick flyter kanoten iväg. För sent upptäcker Abena att Akkor är borta. Hon kan inte komma hem till mor Antua utan Akkor, mor skulle bli galen. Alltså följer hon efter kanoten.

Men det dröjer innan hon kommer ifatt kanoten och på vägen blir hon osams med en grupp guldvaskare, stöter på krokodiler och ormar och far nedför vattenfall. Äventyren fortsätter och Abena blir till slut en del av den vite mannens vägbygge, där hon träffar den motbjudande Zogobal som vill gifta sig med henne. Han är ful, gammal och äcklig, men han har ju ändå räddat hennes liv! Hur ska hon lösa det här? Om ändå far fanns kvar!

Janne Lundström har förlagt handlingen i Den dödes dotter till kolonialtidens Guldkusten, och historien berättas ur en svart, ung flickas ögon. Ett mycket politiskt korrekt, men ändå ganska ovanligt perspektiv. Jag gillar resultatet. De få vita männen som förekommer i historien blir barbariska och djuriska, beskrivningen av deras rosaröda, sönderbrända hy äcklar mig. Omväxlande och nyttigt perspektivskapande tror jag. Och den fonetiska beskrivningen av engelskan är underhållande.

Framförallt är det historiska perspektivet spännande. Författaren har gjort noggrann research och ett par sidor fakta presenteras i slutet av boken. Väldigt intressant och lärorikt. Annars blir den här delen av historien ofta bortglömd.

Många spännande och annorlunda traditioner beskrivs. Det är egentligen väldigt främmande för mig, men beskrivningen får mig att känna mig fullständigt hemmastadd i miljön.

Men trots att mycket skiljer Abena från de svenska runttolv-åringar som kommer att läsa boken så är det ändå möjligt att känna igen sig. Abena tänker som en vanlig, oförstådd tonåring. Hon har förlorat en pappa och känner sorg på samma sätt som alla andra. Hon har en dominerande mamma som hon bråkar med, och hon längtar efter kärlek.

Det här är en spännande historia, fylld av aktion, romantik, medlidande med Abena som motarbetas av allt och alla, exotiska inslag och en lagom dos mystik och magi. En bra ungdomsbok helt enkelt. Ändå är det något som tråkar ut mig lite, kan inte sätta fingret på vad, men något hindrar mig från att bli lyrisk över den. Kanske är det karaktärernas lilla ensidighet? Eller språkets lilla ooriginalitet? Men som sagt, en bra och helt klart läsvärd bok.