Recension

: Månsystrar
Månsystrar Brunonia Barry
2009
Forum bokförlag
8/10

Låt dig förhäxas av den här boken

Utgiven 2009
ISBN 9789137133454
Sidor 379
Orginaltitel The Lace Reader
Översättare Anna Sandberg

Om författaren

Brunonia Barry är född och uppvuxen i Massachusetts och har ett förflutet som manusförfattare. Till en början gav hon ut ”Månsystrar” på egen hand, men när ett stort bokförlag gav ut den klättrade boken snabbt in på topplistorna och har sedan dess översatts till trettio språk.

Etiketter

Sök efter boken

När hennes styvmormor Eva försvinner tvingas Towner, eller Sophya som hon egentligen heter, återvända till staden Salem där hon växte upp. Hon har inte varit där sedan hennes tvillingsyster Lyndley dog och hon själv fick ett nervsammanbrott flera år tidigare. Hon har just genomgått en hysterektomi (livmodersborttagning) och är medtagen efter operationen när hon kommer till Evas hus. Det känns precis som om Eva är kvar i huset. Faktum är att Towner träffar henne och pratar med henne. Samtidigt hittar man Evas döda kropp – hon har drunknat under sin dagliga simtur, trots att hon är en skicklig simmare. Dessutom påträffas kroppen i hamnen, långt borta från där hon vanligen simmar. Mysteriet tätnar.

Den förmögna Eva har efterlämnat allt till Towner, på villkor att hon stannar i Salem och tar hand om sin blinda moster Emma. Towner vill helst resa tillbaka till Kalifornien, men stannar och konfronterar alla spöken från det förflutna: skvallret om hennes sammanbrott och vistelsen på ett mentalsjukhus, den sårade pojkvännen hon lämnade och sist men inte minst modern May, som vägrar lämna Yellow Dog Island där hon erbjuder misshandlade kvinnor en tillflyktsort. Hon anställer dem som spetsknypplare och undervisar deras barn i hemmet. May är minst sagt excentrisk. När systern Emma inte kunde få barn gav May bort Towners tvillingsyster, eftersom hon hade ett barn över.

Towner misstänker att någon har mördat Eva och hon är övertygad om att Cal Boynton är den skyldige. Cal var gift med Emma och misshandlade henne så svårt att hon förlorade synen. Sedan dess har han gjort en helomvändning: Han har sett Gud, slutat dricka och blivit ledare för en sekt som kallar sig för calvinisterna. Men Towner köper inte hans totalförvandling. Dessutom tror hon att Cal ligger bakom den tonåriga sektmedlemmen Angela Rickeys försvinnande och utsätter sig själv för fara genom att hjälpa polisen John Rafferty med fallet.

Det är Towner som är berättarröst genom större delen av boken, vilket är ganska fyndigt eftersom hon själv säger att man inte kan lita på henne. Som läsare undrar man vad som är sant och falskt, och det är inte förrän alldeles i slutet av boken som bilden klarnar.

Boken är perfekt för läsecirklar eftersom den innehåller så många teman. Vi kan börja med familjetemat: Trots att Towner faktiskt inte är släkt med Eva är det henne hon har de starkaste banden till. Hennes mor är mer som en främling. Vem Towners pappa är och vad som hände med honom tror jag inte att man får reda på, vilket leder in mig på temat könsroller: Boken skildrar starka kvinnor och ett slags systerskap där man skyddar varandra mot misshandlande män. Männen som beskrivs är antingen snälla – som polisen John Rafferty och Towners bror Beezer, eller ondskan själva – som Cal Boynton. Ett annat tema är staden Salem. Författaren beskriver staden så bra att den nästan blir en egen rollfigur. De flesta känner väl till stadens historik med alla häxprocesser? Här återkommer temat om könsroller igen. Häxjakterna är ett prima exempel på hur man under historiens gång har försökt kuva starka kvinnor. I bokens nutida Salem iscensätter man historien för turisternas skull, men trots att flera sekel har passerat har man inte kommit så långt. Till exempel anklagas Eva för häxeri, eftersom hon kan spå i spets. Det är en konstart som Towner och hennes mor också behärskar, även om Towner inte har praktiserat den sedan hon lämnade Salem.

Varje kapitel inleds med ett utdrag ur Evas ”Spetssierskans handbok”, vilket jag kan tycka hade varit en bättre översättning av bokens titel. För övrigt är språket – och därmed säkert översättningen – mycket bra. Det är en njutning att läsa boken och de starka personligheterna dröjer sig kvar i mitt minne, trots att det har gått flera veckor sedan jag läste ut den.

Sofia Luthman

Publicerad: 2010-05-19 00:00 / Uppdaterad: 2010-05-18 22:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3733

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?