http://dagensbok.com/2010/03/28/nam-le-baten/ En ny bokrecension varje dag Mon, 04 May 2026 19:44:27 +0000 hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.6 http://dagensbok.com/2010/03/28/nam-le-baten/comment-page-1/#comment-14818 Alice Thorburn Thu, 01 Apr 2010 09:22:40 +0000 http://dagensbok.com/?p=16363#comment-14818 Jag förstår din koppling till Hollywood, men för mig är det i det här fallet något positivt. Novellerna känns nästan som små romaner, så fylliga är miljöbeskrivningarna och så många är karaktärerna. Det ger också en filmisk och färdig känsla som ofta inte finns i noveller, i alla fall inte samtida. På gott och ont kanske, jag tyckte helt klart på gott.
Sedan om klyschigheten – jag tycker inte att upplägget i novellerna överlag är klyschigt. I vissa fall kan jag hålla med dig (som inledningsnovellen om författaren som dricker whisky) men jag tycker i de fallen att Nam Le använder sig av klyschorna och gör något oväntat av dem.
Jag föll ganska så pladask för den här boken, vilket möjligen medför en viss okritisk inställning. Blir intressant att som du säger se hur den den står sig över tid, men just nu tycker jag i alla fall väldigt mycket om den.

]]> http://dagensbok.com/2010/03/28/nam-le-baten/comment-page-1/#comment-14576 Dargelos Sun, 28 Mar 2010 12:21:56 +0000 http://dagensbok.com/?p=16363#comment-14576 Åh, snälla gud, kan någon sticka en nål i den här hypeballongen… Varför är det så svårt för alla att se klichéerna i denna bok? En författare på en skrivarskola som dricker whisky och har skrivkramp, hamrar på skrivmaskin, ligger med sin snygga blonda flickvän och som dessutom har en sträng far som varit soldat, någon? Colombiansk fjortishitman som – i ett försök att få till en trovärdig röst – pratar med en meningsbyggnad som får en att fundera på om det är Borat som sitter vid tangentbordet (förlåt, skrivmaskinen)? Ett barn i Hiroshima där novellen slutar precis när bombplanen hörs och allt blir vitt? Fotbollspojken som är kär i snygga tjejen som – surprise! – är tillsammans med den tuffe, farlige killen? Är det INGEN därute som känner doften av Hollywoodmanus? Och den s.k metanivån som etableras i första novellen är så extremt lättköpt, en Auster i lightversion. Må så vara att novellerna är hyfsat välskrivna, men de är långtifrån några mästerverk. Flera metaforer känns sökta, narrativen är mekaniska, skrivna enligt novelldramaturgi 101. Allt jag kan hoppas på är att tiden får ha sin gång och att någon plockar upp den här boken om några år och ställer sig frågan vad the fuzz was all about.

]]>