Under punkt två var det överraskande att Strindberg utelämnades i uppräkningen av de svenska författare man kan inspireras av inför 2010. En invändning när det gäller genrerna chic lit och deckare är att genrerna inte tydligt har definierats. De luddiga definitionerna skapar problem med löften som ska hållas och man kommer att tänka på politikernas så kallade löften. Dessa löften kan förstås inte hållas i praktiken eftersom genrer av naturliga skäl ofta går in i varandra. Man kan ju t.ex. inte slaviskt undvika den prosaiska men realistiska handlingen ”kvinnor som shoppar” i framtidens litteratur. Det är naturligtvis riktningen som är det viktiga, d.v.s. att söka sig bort från den kommersiella och tidsbundna litteraturen i riktning mot en tidlös litteratur eller varför inte rentav en riktning mot ”l’art pour l’art”?

#