Att Hitlers folkstat är en kontroversiell bok i Tyskland är inte svårt att förstå. Den ställer frågan om varför Hitler kunde behålla makten ända till slutet, varför kom det aldrig en folklig resning, hur kunde människor tillåta det som skedde i deras namn? Svaret Götz Aly kommer fram till utmanar några av de sanningar som länge varit grundläggande i synen på Tredje riket. Det är inte ens så dramatiskt som det låter, åtminstone inte för en icke-tysk. Aly menar att grunden för det tyska folkets passiva godkännande av sin nations brott var att regimen in i det sista gav dem mat på bordet. När resten av Europa stod i brand kunde tyskarna åtnjuta en nästan lika bra levnadsstandard som innan kriget.

Med systematisk tydlighet visar Aly hur detta var möjligt. Den nationalsocialistiska regeringen stal pengar från de ockuperade nationalstaterna, ”ariserade” de mördade judarnas tillgångar, använde sig av slavarbetskraft och lät människor svälta för att kunna skicka mat från Europas alla hörn hem till Tyskland (”jag struntar i om ni säger att folk svälter ihjäl hos er. Låt dem göra det då, så länge det inte är tyskar som svälter ihjäl”, som Göring sa till de tyska ståthållare som tvekade vid det kloka i att låta människor svälta). Nazisterna utvecklades från traditionella missnöjespolitiker, ständigt upptagna med frågan om hur de skulle kunna bättra på folkets humör, till herrar över en i grunden bankrutterad stat som bara kunde fortleva med hjälp av en hänsynslös utsugningsstrategi.

Hitlers folkstat är kontroversiell därför att den flyttar perspektivet. Naziregimen överlevde inte tack vare en gammal tysk underdånighet inför auktoriteter. Trots Hitlers politiska förmåga kunde inte hans utstrålning, den mytiska kraften i nationalsocialismen, hypnotisera det tyska folket i över tio års tid. Götz Aly menar att antisemitism i sig inte heller är en förklaring, även om den fanns där så var det hos de flesta bara i en passiv form. Ett ointresse, en oförmåga att identifiera sig med de människor som mördades. Det som verkligen höll moralen uppe på hemmafronten var paketen med lyxartiklar som soldaterna skickade hem, det var skattesänkningarna och pensionshöjningarna, det var de väl tilltagna matransonerna som regeringen med populistisk fingertoppskänsla såg till att höja vid rätt tillfällen. De som fick betala var judarna, straffångarna och människor över hela det ockuperade Europa.

Det är inte konstigt att Hitlers folkstat är en kontroversiell bok. Icke desto mindre är den mycket intressant. Den tar inte bort ansvaret från maktens män. Men den berikar och nyanserar synen på nazisternas tid vid makten.