1880-talets Uppsala, och det går fort uppåt för Stig Ekeberg snart efter läkarexamen. Extra ordinarie assisterande stadsläkare, med uppgift att hjälpa till med vissa sysslor av det mer handgripliga slaget, som ordinarie stadsläkare dr Petersén uttrycker det. Sysslorna visar sig vara att övervaka och undersöka stadens prostituerade, så att de inte sprider oönskade sjukdomar till kunderna i Uppsalas mer välbeställda kvarter. Ekebergs arbete ska utföras med diskretion. Lika skickligt diskret är författaren Larsmo passande nog själv i sin skildring – alla närmare förklaringar av vad stadsläkarens arbete egentligen går ut på undviks som regel, till och med åkommor kan som bäst ges en medicinsk term på latin. I centrum står också den unga Sara Kristina, flickan som inte vill tjäna på någon plats, som hellre söker sig till Uppsala i hopp om att finna lyckan.

Men vad som alltså börjar som en realistisk roman om mer ljusskygga delar av 1880-talets Uppsala, utvecklar sig med tiden allt mer till något som liknar en thriller. Den assisterande stadsläkaren blir nämligen indragen i ett drama som han inte alls kunde förutse, ens när han insåg vad hans sysslor i praktiken går ut på – en Jack the Ripper visar sig nämligen gå lös i Uppsala.

Jag vill inte tjäna för inledningsvis mina tankar till Lena Kallenbergs roman Apelsinflickan, även den om prostituerades villkor i Sverige på 1800-talets slut. Det är en parallell som Larsmo nog har räknat med. Men till skillnad från Kallenberg, som sätter en av de prostituerade i huvudrollen, så väljer Larsmo att främst ha prostitutionsläkarens praktik i centrum. Det är ett val som leder till intressanta skillnader mellan de två böckerna. Här är det främst den manliga, högutbildade läkaren som är huvudaktör och i centrum för berättelsen. I praktiken ger detta mycket av ett utifrån-perspektiv på prostitutionen som fenomen.

Larsmo skriver i huvudsak medryckande och trovärdigt, även om jag ibland kan uppleva det som något förvirrande när han byter aktör utan att det tydligt framgår. I slutändan känner jag mig dock tämligen kluven inför boken som helhet. Vändningen från en realistisk roman till mer av en rysare var långt från vad jag förväntade mig av förhandsreklam och omslagstext, och historien blir därför, ju längre läsningen går, mindre intressant än vad jag hade hoppats på. Men kanske kan det appellera till den läsarkrets som normalt föredrar den sortens böcker.