Kvinnors uppfattningar om sina egna kroppar och sexualitet är i ständig förändring. Vi ska tukta oss själva, kontrollera våra vätskor och inte vara kåta. Eller jättekåta. Oskulden ska värnas, vi ska hålla på oss själva, men samtidigt inte vara rädda för att experimentera. Sex är skamligt. Sex är ett nöje som öppet och glatt ska avhandlas tillsammans med väninnorna. Sex och kropp är helt klart förvirrande. Och inte bara när man är fjorton-nånting och har lektion i sex och samlevnad. Utan hela tiden, hela livet.

I antologin Fejkad orgasm har Susanna Alakoski och Amanda Mogensen samlat berättelser från kvinnor i alla åldrar, samhällsklasser, heterosar, flator och bisexuella. De berättar om sina relationer, hur de tänker kring sex och framförallt om den fejkade orgasmen. Hur de fejkar, varför de fejkar, varför de inte fejkar. Hur de började fejka, varför de slutade.

Fejkad orgasm är ett potpurri av korta citat, vetenskapliga analyser, längre berättelser och kärnfulla serierutor. En coffeetable-bok man borde låta ligga framme, eftersom den inspirerar, tröstar och sätter igång funderingar.

Bland de berättelser som berör mest är Ann Cremers. Hennes man sa till henne att hon var ”frammusad”. Han menade att hon inte kunde få orgasm under samlaget eftersom hennes klitoris satt för långt från slidan. Senare skilde hon sig från honom och förberedde sig på ett liv i ensamhet. Men så, i sextioårsåldern, träffar hon en ny man, och hon berättar så fint om deras samliv:

Den intensitet med vilken vi gick upp i varandra övervann alla svårigheter. Nu var jag inte mera ett ”frammusat” knullobjekt utan en åtråvärd kvinna med en kropp som skulle smekas varje stund. En mun som skulle kyssas vid alla tillfällen, en hand som skulle bli kramad i ett, en kropp som skulle bli offentligt omfamnad i alla situationer.

Antologin är intressant inte bara för att man får möta människors livsberättelser, utan också för att den är en berättelse om kvinnans sexualitet. Röda trådar kommer igen, något som kapitlet ”Njutning eller fejk? En filosofisk betraktelse” belyser. Hildur Kalman som har skrivit är filosof, verksam vid Umeå universitet. Hon ser att det finns två anledningar till varför man fejkar. Antingen fejkar man av kärlek till den andre, att man inte vill göra den andre ledsen, och att det inte spelar någon roll om ”jag” kommer eller inte. Eller så fejkar man för att det tråkiga sexet ska gå över.

Att fejka orgasm är helt enkelt inte något man bara gör. Det kan säga mycket om kvinnans egen uppfattning om sex och kropp, men också hur samhälleliga och kulturella strukturer ser på och formar den. Och det verkar gå både framåt och bakåt och stå still.

Fejkad orgasm är tillägnad mänskligheten. Jag tackar och tar emot.