Kommentarer till Kristina Hård "Alba"

Av: Thomas H

Thomas H — Sun, 07 Jun 2009 17:17:12 +0000

Jag har just läst Alba. Gestaltningen av personen Alba är djup, intressant och samtidigt genomgående oförutsägbar. Karaktärsporträttet är i min mening otroligt välbalanserat. Visst väcker det många frågor, hon är lång ifrån perfekt, men det är författarens suveräna rätt att själv välja vad eller vem man skriver om. Livet är inte perfekt. Man kan välja att skriva om skurkar, man kan skriva om mansgrisar, man kan skriva om precis vad man vill. Att få följa den komplexa och svårdefinierade personen Alba är långt mycket mer spännande än något personporträtt man kan läsa i Stieg Larsson böcker.

Jag tycker att del 2 av reciensionen gick väl långt här och formligen attackerade en helt ny Svensk SF-bok på ett lågt och direkt omotiverat sätt. Nästan så man känner likheten mellan Ninas egen svaghet och den svaghet som så spännande beskrivs i personen Alba. Fundera på den du.

Alba erbjöd för mig sträckläsning och den första SF-roman jag läst på många år som hindrat mig från att släppa boken innan jag läst klart. Boken är våldsam, bitvis mycket mörk, men allt hänger ihop i ett äventyr som självaste Heinlein hade uppskattat. Det är jeg helt säker på. Jag kan bara hoppas att författaren fortsättningsvis väljer att skriva SF av världsklass, och fortsätter att återge komplexa personer utan att styras av normer, etik, trender, politisk korrekthet. Alba är ren och skär underhållning. Nu väntar jag på filmen!

Av: Olov L

Olov L — Fri, 22 May 2009 05:50:12 +0000

Jag tyckte inte heller att Alba var ett våp. Jag fick snarast intrycket att Kristina Hård ville visa hur jävligt det kan vara att behöva förlita sig på andra för att ta sig någonstans. De enda gånger som hon beskrivs som hjälplös är ju när någon av männen beskriver henne, med repliker som dryper av omedveten sexism, och när någon av de högutbildade kvinnorna beskriver henne, med repliker som dryper av klassförakt. Så jag skulle säga att Hård beskriver kvinnoförakt snarare än förespråkar det.

Av: Jörgen

Jörgen — Sun, 15 Mar 2009 13:09:45 +0000

Ännu en recensent som inte kan hålla isär romanfigurer och författare. Att påstå att de förstas beteende på något vis motsvarar den senares kvinnosyn är inte bara befängt, utan direkt okunnigt. Särskilt om man väljer att helt och hållet fokusera sin analys enbart på en av de kvinnliga karaktärerna och bortse fullkomligt från de andra. Var är ZoÃ«, Eva och Mira, tre andra kvinnliga medlemmar av expeditionen, i allt detta? Deras relation till de manliga medlemmarna skiljer sig ju markant från Albas. Är det inte önskvärt, eller snarare nödvändigt, att se även till dem innan man kastar ur sig så tunga värdeomdömen som â€konservativ dumgubbeâ€?

Nej, att läsa in kvinnohat i sammanhanget, bara för att just huvudpersonen inte möter ens egen idealbild av vad en kvinna â€börâ€ vara, visar mer på en osund besatthet hos recensenten än någon faktisk brist hos författaren.

Men, Nina, för att vara helt rättvis så måste jag hålla med Linda. Den första delen av din recension, där du faktiskt höll dig till vad boken handlade om utan att projicera, var både välformulerad och genomtänkt. Den ska du ha all ros för.

Av: Linda

Linda — Wed, 11 Mar 2009 23:05:32 +0000

Jag har också läst Alba och fick inte alls samma uppfattning av Alba. Jag tycker snarare att Alba är en opportunist som utnyttjar de båda männen för att komma dit hon vill. Jag ser henne inte som svag utan istället hård och känslokall. Medan båda männen verkar ha väldigt starka känslor för henne, är hon hela tiden känslomässigt distanserad.
Jag rekommenderar boken varmt, och tycker att din första recension var väldigt bra!

Av: anon ceca

anon ceca — Tue, 10 Mar 2009 10:11:44 +0000

Väldigt intressant att du kan lyfta och begrava samtidigt.
Efter din beskrivning av Alba som kvinna har jag tappat lust att läsa boken men den första biten låter bra.
Bra gjort!