Sedan år 2000 har Sverige officiella minoritetsspråk: finska, samiska (samtliga dialekter), meänkieli, romani och jiddisch, som bland annat i och med detta måste ges som hemspråk om en skola har elever med ett av språken som modersmål.

Romani kallades i min barndom fortfarande ”zigenska” eller ”zigenarspråket” och var smått svåråtkomligt för en icke-rom, men har nu börjat få ljus på sig i Sverige. Här har två romer själva, sedermera med hjälp av språkforskaren Gerd Carling, äntligen gett ut den första ordboken över svensk romani. Stöd har de fått från Språkrådet och Statens Kulturråd, men det är ändå lite märkligt att det inte är något av de större förlagen som fått i uppdrag att göra en ordbok, utan att det här fick ske helt på egna initiativ.

Den kallas ”ordbok”, och innehåller mycket riktigt drygt 120 sidor romsk-svensk och svensk-romsk ordskatt, men upplägget känns ovanligt och lätt ”användarovänligt”. Efter en väldigt kort överblick över romernas folkvandringar till Norden och tidigare böcker om svensk och skandinavisk romani, kommer den relativt avancerade grammatikgenomgången. Nu känner man sig som läsare ungefär som vid ett vinterbad: raskt islängd i vaken, utan livlina eller livboj. Grammatikdelen är välgjord, inte tu tal om annat, men för att vara den första riktiga genomgången på svenska känns den just lite för avancerad – det är inte alla svenskar som är med på hur ett adjektiv används attributivt, eller vad det innebär att imperativen är ändelselös eller identisk med infinitiven. Samtidigt är det förstås svårt att veta vilken nivå man ska lägga sig på, men här ligger ribban ganska högt för den som är intresserad, men inte så insatt, i grammatikens vindlar och vrår. En bakgrundsgenomgång, med lite släktträd och en förklaring till vad romani egentligen är, vilken skillnad som finns mellan svensk romani och den i andra länder, samt (för en icke-romsk, svensk publik) en uppradning av romaniord svenskan har integrerat, skulle lyft denna bok till högre höjder. Man behöver nu komplettera med Carlings utmärkta Romani i svenskan, utgiven på Carlssons 2005, för att få en helhetsbild.

I den här boken får språknörden sitt först, medan själva ordlistan kommer mitt i och först avslutningsvis kommer sångtexter och foton. De sistnämnda blir man intresserad av efter att ha läst igenom boken, men läsaren får inte någon direkt förklaring till dem. Med enkla rader om vilka de är, hur de är släkt sinsemellan och liknande skulle författarna ha bidragit till en mer publikvänlig bok. (Man kan förstås undra vad i hela friden foton på författarens släktingar gör i en ordbok…) Sångtexterna är känslosamma och medryckande, men tagna ur sitt sammanhang. Det går naturligtvis att läsa dem som dikter, men det hade ändå varit givande om de hade fått åtminstone en kommentar ifall det faktiskt är helt omöjligt att tidsbestämma dem – nu stämplas de flesta bara som ”traditionell”. Eftersom det här kallas en ordbok så kunde det varit lämpligt med språkliga kommentarer till sångtexterna också.

Det här är i grunden en utmärkt språklig genomgång, det är verkligen behövligt med en sådan här bok om man ska kunna förklara vad ett av våra minoritetsspråk faktiskt är, men en andra upplaga kan förbättras väsentligt ur just den allmänna läsarens synvinkel.