Att sex är inne vore kanske mycket sagt. För jag menar, när har det inte varit det? Låt gå att fixeringen kanske sett lite olika ut under olika perioder. Tidvis har det ansetts alltför vågat att låtsas om att kvinnor över huvud taget har ben – för då antyder man ju också att de där benen måste leda någonstans och ni förstår ju själva hur oanständigt det lätt blir. Det där är väl mest en fråga om gränser och då och då förekommer det ju att människor frågar sig: hur mycket längre kan vi egentligen gå?
Det är väl det som också ibland får någon trendanalytiker att satsa namn och rykte på att någonstans måste det ju vända och nu blir det nog mer hellångt och kyskhetslöften och sådant igen. För fast det ibland är svårt att tro så går det ju faktiskt i vågor. Vi har kanske blivit mer och mer frigjorda sedan viktorianernas tid, men det är nog också vändpunkten. Innan dess gick det åt andra hållet. Jane Austens yngre släktingar tyckte till exempel att hon var pinsamt rättfram.
Just nu känns det i alla fall tämligen säkert att säga att kyskhetslöftena lyser med sin frånvaro – åtminstone på bokmarknaden. Sedan några år finns förlaget Xstory som anser sig vara arvtagare till 1970-talets förment kvalitativa pornografi. Normal förlag gör något liknande fast med queer-vinkling och är man mer för det obskyra finns Vertigo som ger ut bland annat sadismens urfader de Sade och de parodiskt depraverade Klitty-deckarna. Den mest livskraftiga representanten på området är förstås de ständigt bästsäljande, ständigt på kultursidorna bortglömda tantsnuskromanerna.
Så nog finns det sex, alldeles så det klafsar om det. Men är det sexigt? Det är förstås upp till var och en. Själv blir jag ofta yr i huvudet av att försöka hålla ordning på hur depraverat och komplicerat allt ska vara. Det är väldigt mycket inblandade aktörer, rekvisita och stimuli av olika slag. Förvånansvärt lite lust och ingen som helst humor. Skrapar man lite på ytan faller också den liberala attityden ofta av. Tjejer som gillar sex mår fortfarande egentligen bara dåligt. Män är, bortsett från någon promille man bör hålla hårt i, ständigt kåta svin. Traditionell tvåsamhet nästan alltid det enda rätta, lyckliga slutet. Och vad vet jag?
Titta bara på höstdebutanten Liw Enqvists självbiografiska roman Svenska flicka. Hon är strippa och prostituerad i Rom och framställer det som vilket glassigt jobb som helst. Det är inte bara illa skrivet – det verkar fullkomligt dötrist. Det går alldeles slentrian i det depraverat spektakulära och huvudpersonens arbete framstår i längden som vilket förment själsmördande kneg som helst. Det står kanske i princip ”gjorde det med en hel svensexa, snortade en lina, petade upp en mjukiskanin inför publik, jobbade en svensexa till”, men det kunde nästan lika gärna stå ”skrev ut en faktura, tog en kopp kaffe, bytte några ord med Berit, skrev ut en faktura till”. Och frågan är om inte det senare alternativet hade känts betydligt mer originellt vid det här laget.
Publicerad: 2008-12-27 00:00 / Uppdaterad: 2009-08-10 20:36
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).