Det finns ett recept för lagom-deckare. Blanda bara två nävar grabbighet med tre nypor sorgligt sex. Rör sedan i tre rågade skopor poliskårsanda tillsammans med flera rediga bitar social misär. Red av med en del korruption och två stop butterhet. Dela upp blandningen i asymmetriska bitar mellan glansiga papper.

Nattlig skörd är en lagom-deckare. Läsaren behöver inte lära känna någon i persongalleriet tillräckligt väl och det finns därför ingen anledning till oro inför stundande brott. Historien berättas dessutom i sakta mak, så även om det blir lätt ryckigt mellan varven är det bara att luta sig tillbaka.

Kriminalinspektör Ramone är en hederlig snut som gör sitt jobb och tar hand om sin familj. Han vill gå till botten med både sina fall och med korruption. Ramone har 20 år tidigare, som nyutexaminerad polis, sett sin mentor utreda ett fall men inte lyckats lösa det. Nu verkar det som om mördaren från förr är tillbaka och Ramone är den som bör fylla sin mentors plats.

Detta är inget stort litterärt verk. Boken försöker visserligen att visa på problematiker som etnisk diskriminering, homofobi och drogproblem i Washingtons mindre bemedlade stadsdelar men inget blir framlyft i ljuset på allvar och det finns få tecken på medvetandegörande i boken.

Det sorgligaste av allt är dock att Nattlig skörd är för slätstruken för att ens bli riktigt irriterande. Jag flyter snällt med. Väntar mig mer, men märker inte riktigt att jag får mindre. Denna historia kan många klara sig utan, men vid tillfällen där lättlästhet är en dygd och känslorna bör förhindras att svalla, kommer Nattlig skörd inte att göra någon skada.