Under de första sidorna av den här boken är jag smått förvirrad men belåten. Jag vet inte riktigt var handlingen utspelar sig men så småningom framträder Paris och de kinesiska kvarteren hamnar i handlingens centrum. Huvudpersonen Diane är journalist. För tillfället har hon inget fast arbete men hon får en del frilansuppdrag av sin vän Abdel för att klara av att betala hyran.

Under ett av sina jobb blir hon indragen i en skottlossning där många människor får sätta livet till. Detta är den händelse som handlingen sedan kommer att röra sig kring. Både framåt och bakåt i tidskedjan vaskas händelseförloppen fram och Diane blir snart det jagade djuret i härvan.

Redan när vi som läsare kommer in i handlingen har någonting hänt Diane. En fasansfull olycka verkar det som och Diane går som i slummer genom sin stad. Det gör att den grymma massaker som hon bevittnar ter sig som i slow motion. Texten segar sig fram runt Diane och tiden går mycket långsammare än texten. Det gör att alla skeenden verkar smått overkliga. Därför tar det ett tag innan jag ser att Diane påminner om Modesty Blaise. Det som sker runt hennes karaktär är extrema saker, ofta mycket våldsamma, men Diane tycks vara osårbar.

Det gör naturligtvis inget att huvudpersonens karaktär i mångt och mycket liknar en seriefigur. Jag är mycket förtjust i Modesty Blaise, men detta var inget jag var beredd på och att Diane ter sig oberörbar står ut i förhållande till alla de övriga personerna som förekommer i berättelsen. Därför finner jag efter ett tag Diane smått irriterande och det är svårt att få grepp om hennes jag.

Miljöbeskrivningarna och detaljerna är däremot mycket bra och jag finner dessa vara behållningen med boken. Dock görs de antagligen möjliga av att Diane ser på sin omvärld i ultrarapid och det därmed finns utrymme till att beskriva en fjärils flykt, en blommas förfall och en gatukorsnings persongalleri.

Hur som helst så känner jag doften av våt asfalt och jag kan höra bruset från trafiken när jag läser. Det är inte ofta och det tilltalar mig mycket. Dessutom är det trevligt med en huvudperson som inte är polis trots att det är ett brottsfall som nystas upp. Jag kan därför rekommendera Bombyx för lördagseftermiddagar då längtan till Paris är stark och det inte är en nackdel att få stifta bekantskap med en superhjälte.