Jag brukar försöka undvika att lägga vikt vid målgrupper och dylikt när jag recenserar. En bok som riktar sig till ungdomar försöker jag läsa som vilken bok som helst, och recensera den utifrån om JAG gillar den, och inte om jag tror att en 14-åring skulle gilla den.

Men lättlästa böcker är svåra att behandla på samma sätt, målgruppen gör ju ett sådant tydligt avtryck på texten att det är närmast omöjligt att ignorera. Lättlästa böcker är riktade mot personer som har svårt att ta till sig en vanlig bok. Det kan handla om funktionshinder (dyslexi eller annat), annat modersmål än svenska eller ren ovana. Texten ska vara enkel och ha en tydlig röd tråd, och metaforer och bildspråk finns sällan med, då det kan förvirra.

Därför vore det orättvist av mig att behandla Bögslungan som vilken bok som helst. En text som är lättläst, enligt Centrum för lättlästs kriterier, kan helt enkelt inte vara så nyanserad som en "vanlig" bok. Texten blir rak och okomplicerad och lämnar inte så mycket till läsaren att lista ut själv. Men å andra sidan är det ju precis så den ska vara.

Bögslungan handlar om Max som går i nian. Han är kompis med Johan som byter tjejer som han byter kalsonger, och inte bryr sig nämnvärt om några sårade känslor på vägen. Max har aldrig haft någon tjej och intresserar sig inte heller så mycket för dem. Han träffar Anna och de blir ihop och Max tänker att han kanske blir kär på vägen. Men det blir han ju inte. Han träffar Niklas, som är skolans mobboffer och blir kallad bögjävel var han än går.

Nej, det är inte svårt att gissa storyn. Men även om texten är enkel och historien förutsägbar så är det ändå inte okomplicerade saker Per Alexandersson skriver om. Karaktärerna tillåts vara mer än stereotypa, författaren visar att det ligger mer bakom en elak människa än bara ondska. Och kanske framför allt att även "goda" människor kan göra riktigt korkade, och elaka, saker av ren förvirring.

Att beskriva någon så komplicerat som 15-åringar med ångest och förvirring över sin sexualitet på ett okomplicerat sätt är en bedrift, och Per Alexandersson gör det bra.