Recension

: Kastrullresan
Kastrullresan Edith Unnerstad
1998
Rabén & Sjögren
7/10

Idyll med sju barn

Utgiven 1998
ISBN 9129645433
Sidor 180
Först utgiven 1949

Om författaren

Edith Unnerstad (1900-1982) var finlandssvenska och född i Helsingfors. Dog gjorde hon i Djurholm. Mest känd är Unnerstad för sina barnböcker, i synnerhet de om familjen Pip-Larsson. Den första, ”Kastrullresan” kom ut 1949. Berättelserna om Pip-Larssons har också filmatiserats flera gånger, senast av SVT 1998.

Unnerstad i Wiki – Wikipedia om författaren. Här finns fr a en omfattande bibliografi.

Sök efter boken

Nog är vi lite konservativa när det gäller barnböcker. Föräldrar läser ju gärna för sina barn vad de i sin tur älskade som barn. Och visst finns det mängder av äldre berättelser som håller.

Den samlade bilden av ett diffust men fullkomligt idylliskt ”bättre förr” kan man däremot diskutera. Inte minst för att det sätter så starka normer, definierar in och definierar ut. Lyckliga kärnfamiljer som då och då hotas av en och annan svartmuskig skurk.

Edith Unnerstads Pip-Larssons är förstås en av de där otroligt idylliska kärnfamiljerna. Sju ungar, en finurlig och uppfinningsrik pappa och en hemmamamma med ett förflutet vid teatern. Det sista får förstås en roande effekt både i melodramatiskt citerande över seg middagsmat och i barnens namn. Mamman döper flickorna efter Shakespeare till Desdemona, Miranda, Rosalinda och Ofelia – mest blir det förstås Dessi och Mirre och Lilla O – och pappan pojkarna till rejäla svenska namn som Lasse, Knut och Patrik.

Lägenheten i Stockholm har familjen vuxit ur, men någon ny står inte att finna. Nog kan man föreställa sig att tillvaron för nio personer i en tvåa vore allt annat än idyllisk, även om det nu historiskt och internationellt sett säkert är betydligt mer regel än undantag. Ändå framstår det på något sätt som ganska mysigt och livat med ungar som sover på strykbrädor, i upp-och-nedvända bord och byrålådor.

I alla fall får familjen som genom ett trollslag ärva. Ingen förmögenhet, utan två gamla brygghästar, Laban och Lotta, med tillhörande vagnar. Den uppfinningsrika pappan konstruerar ett par finfina husvagnar och så ger sig familjen av mot moster Bellas Norrköping med häst och vagn.

På vägen säljer de pappans patenterade Pip-kastrull. Och så stöter de förstås på en rad lagom läskiga äventyr. Berättelsens lite episodiska karaktär gör att den passar utmärkt för högläsning; man kan avsluta ett litet äventyr per kväll. Och grundtonen puttrar som sagt av trevlighet. Familjen är elementär och tokmysig, poliserna fryntliga, barnen käcka och modiga och skurkarna lagom svårbesegrade.

Välbekant, absolut, alltså. Men visst funkar det. Unnerstads historia är fullt mätbar med Astrid Lindgrens mer vardagsnära berättelser. Pip-Larssons charmerar. Själv vill jag absolut ha två enorma brygghästar och sju barn. Minst. Och de ska heta Hamlet allihop.

Textutdrag (Visa/göm)

Ella Andrén

Publicerad: 2008-03-01 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-15 21:20

Kategori: Recension | Recension: #2836

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?