Av: Sigrid Nurbo

Sigrid Nurbo — Tue, 15 Jan 2008 09:08:29 +0000

Lisa: tack för din långa kommentar, jag tänker svara på den mer utförligt via mail.

Av: Lisa Schmidt, poet och förläggare på Bladstaden

Lisa Schmidt, poet och förläggare på Bladstaden — Mon, 14 Jan 2008 21:21:15 +0000

Jag har länge funderat över kritikerns roll och de senaste veckorna har frågan aktualiserats efter en rad mycket snäva recensioner av "En ohängd historia" som jag givit ut på mitt ideellt drivna förlag Bladstaden. Så vad är då kritikerns uppgift? Att lägga boken på en våg som definierar bra – dålig – ljummen? Att kategorisera och placera in böckerna i fack utifrån genre, nyskapande potential eller ämnesrelevans? Eller handlar kritiken helt enkelt bara om kritikerns egna karriär?
Personligen efterlyser jag mer nyanserade recensioner, gärna utifrån diskussioner mellan flera kritiker som tar sin kritikerroll på allvar och som därför funderat över vilket ansvar det innebär att skriva kritik! För oss som driver små förlag är dessa offentliga bedömningar avgörande. Bokhandlarna gör sina inköp efter medias utlåtanden och blir en bok sågad kan det i värsta fall leda till att boken aldrig når ut till de faktiska läsarna. Ur detta perspektiv är det riktigt löjligt att kalla en baksidestext för "reklam". (Förövrigt tycks reklam vara förbjudet för småförlag men legitimt för stora förlag)
Sigrid Nurbo har i denna slarvigt ihoprafsade recension spottat ur sig ett antal riktigt sorgliga formuleringar. Hon menar att jag ljuger när jag i min baksidestext av Gardfors roman beskrivit texten som "tät". Hon säger sig ha gäspat mellan bokbladen för att den är så "gles". Detta trots att hon i en kommentar till sin egen recension medger att hon inte förstår vad boken handlar om! Hon har uppenbarligen inte ens förstått att det finns fler parametrar än handling att binda en litterär text kring. Gardfors roman är präglad av förskjutning, förgrening och korsreferensialitet. Det experimentella ligger givetvis inte i romanens genremässiga hybriditet utan i dess växelspel mellan uttunning och förtätning, dess labyrintiska struktur och framförallt i dess släktskap med lyrikens arbetsmetoder. Med detta menas INTE att romanen inför poetiska fragment, det är GAMMALT! NEJ, med detta menas snarare att romanen lämnar företräde åt aspekter som repetition, rytm och intertextualitet. Att den ändå bör kallas för roman bygger på att för den lyhörde läsaren, den som läser boken långsamt och går tillbaka i den, framträder en inte alltför komplicerad sammanhållen berättelse.
Om Sigrid Nurbo som gammal litteraturvetare och därmed legitimerad litteraturbedömare inte förstår bokens filosofiska paralleller eller dess blinkningar till litteraturhistorien så anser hon att de helt enkelt inte finns! Men herregud, halva Sveriges befolkning är ju numera litteraturvetare och det är väl ganska självklart att vi (ja, jag tillhör den fina gruppen) med våra olika referensramar och smakdifferenser inte alltid ser allt eller begriper oss på samma litteratur! Låt mig ge dig några litteraturhistoriska ledtrådar Sigrid: Penelopes väv; ympningar av språkligt restgods; parafraser; Orfeusmyten…
Sigrid Nurbo tycks på fullaste allvar tro att det finns något så förlegat som en "objektiv" blick. I egenskap av litteraturvetare, poet, kritiker, förläggare och läsare tvingas jag ofta stanna upp innan jag bedömer ett litterärt verk. Ibland älskar jag en bok direkt. Ibland gillar jag språket men får inte de olika skikten att klarna, då läser jag igen och igen tills de framträder. Vissa gånger faller språket mig inte i smaken, jag tycker boken är tråkig och lägger förmodligen undan den. Andra gånger framträder inga skikt, jag känner mig dum eller åtminstone lite besviken. Men oavsett hur boken påverkar mig är jag medveten om att jag är en läsare med begränsningar. Själv trodde jag att illusionen om den objektiva läsaren kollapsat för länge sedan.

Av: Sigrid Nurbo

Sigrid Nurbo — Mon, 14 Jan 2008 07:50:12 +0000

Magnus: Jag förstår inte heller vad boken handlar om, det är nog hela problemet som avspeglar sig i recensionen.

Av: Magnus

Magnus — Mon, 14 Jan 2008 07:44:50 +0000

Spretig underlig recension. Jag förstår inte riktigt vad boken handlar om. Är det inte bättre att först beskriva vad boken handlar om innan man börjar såga den. Jaja.

Kommentarer till Johan Gardfors "En ohängd historia"

Av: Sigrid Nurbo

Av: Lisa Schmidt, poet och förläggare på Bladstaden

Av: Sigrid Nurbo

Av: Magnus