I.S. grubblar över sin tillvaro som författare. Nu är han dessutom inbokad som lärare för en tre dagars skrivarkurs. Han känner sig allt annat än väl förberedd, han tvivlar på sin förmåga. Inte blir det bättre när han möter gruppen av elever. Fem av sex har han mött förut, men inte i rollen som lärare. Han har intervjuat var och en av dem inför en planerad bok som sedan aldrig blev av. Vad gör de här?

I.S. väljer att låtsas som ingenting och inleder kursen med att var och en får presentera sig. Det är i tur och ordning; den åldrade Baronen som lever för att bevara adelns traditioner i sitt något förfallna slott, den maoriska Prinsessan som intresserar sig för de andliga krafterna och sedan några år bor i Småland, den värmländska Samlaren som lever för sina klockor, den unga Nunnan som tillbringar nästan all sin tid i klostret och den tystlåtne MC-killen. Det okända nytillskottet är Tanten som till synes har levt ett vardagligt liv med jobb och familj. Det är åtminstone vad de andra tror tills de ber henne berätta vad hon gjorde de där åren hon var ute och reste.

Boken tycks inrymma sin egen programförklaring, där det bland annat står att författaren vill undersöka något i överdrifterna. Att karaktärerna är överdrivna på ett konventionellt sätt, gör att de fort blir förutsägbara. Fantasin om att valet att gå i kloster kan handla om undertryckt sexualitet känns igen, den tyste hårde killen som ruvar på en explosiv aggressivitet likaså. I pauserna grupperar sig deltagarna också i par, kvinna och man, kvinna och man. Det blir en något stillastående dynamik.

En stor del av boken ägnas åt I.S.’ tankar och iakttagelser. Hans ingångar till skrivarkonsten och hans skrivuppgifter tas inte alls emot på det sätt han föreställt sig. Riktigt roligt blir det när han försöker förklara varför schabloner är problematiska och gruppen opponerar sig.

En svärm av frågor dyker upp under läsningen: Vad går det egentligen att lära ut på en skrivarkurs? Vad krävs för att skapa en mottaglig stämning i en grupp? I vilken grad kolliderar det sociala spelet med själva lärandet? Och sist, men inte minst: Varför vill man skriva?