Kommentarer till Thomas Bernhard "Skogshuggning"

Av: Jean

Jean — Tue, 19 Aug 2008 21:29:41 +0000

tycker faktiskt att du missar några av poängerna, men visst, det gör ju inte att boken blir bättre för dig. bokens humor är ju bl a upprepningarna och berättarens maniska avsky. själv älskar jag bernhard o måste ofta skratta högt när jag läser honom. en sån intensitet har jag sällan träffat på. har man svårt för upprepning är han dock kanske inget att försöka sig på. (man kan ändå ta sig igenom några av novellerna, som iom sitt korta format gör läsningen betydligt mer varierad, om man kan tyska eller om man orkar vänta till dess att jag översatt dem.)

Av: Joel

Joel — Thu, 29 Nov 2007 13:51:54 +0000

Kul att någon vågar sticka ut.. tror att detta är den enda recension av boken, som jag hittat på nätet, som är direkt negativ. Har inte läst boken själv men läste Källaren av Bernhard och den var ruggigt bra, totalt hänsynslös på många sätt men, trots allt värme. Om herr Wirdelöv har rätt och de tunga namnen på morgontidningarna har fel återstår att se. Ska läsa boken själv. Så vet jag hur jag ska läsa Wirdelövs recensioner i framtiden, är Wirdelöv en en glad amatör utan blick för litterär kvalité eller om han är skarpast i Sverige och den enda som inte "luras av hypen"

/joel

Av: Johan Wirdelöv

Johan Wirdelöv — Tue, 27 Nov 2007 18:54:18 +0000

Ja, jag kom också att tänka på "För Herr Bachmanns broschyr" regelbundet under läsandets gång. Säkert mycket på grund av bara en sån detalj som de ständigt instuckna "…tänkte jag i fåtöljen…" – "…skrev jag till Bachmann…". Men också det hat-monologiska som helhet.

Av: Magnus J

Magnus J — Tue, 27 Nov 2007 13:13:33 +0000

Intressant recension! Av det lilla textutdraget att döma så anar jag varifrån Carl Johan Vallgren hämtade stilen som används i "För Herr Bachmanns broschyr". Inga övriga jämförelser. Jag kan tänka mig att Bernhard fått beröm för att ha en helt egen stil. Jag gillar omtagningarna, det maniska, att hjärnan tycks så överhettad. Av textutdraget att döma så kan nog även många känna igen sig i det tysta inre motståndet i en värld där man känner sig oerhört förtryckt.

Av: Johan Wirdelöv

Johan Wirdelöv — Sun, 25 Nov 2007 14:23:22 +0000

Henrik. Jo, det kan den absolut läsas som. (Eller, om man vill vara nogräknad, rent tekniskt vore det i så fall en allegori.) Till exempel kunde man tänka sig att middagens gäster representerar inte bara de eventuella verkliga individer som ligger till grund för dem, utan också konst och etablissemang i en vidare bemärkelse. Inte bara i Wien, utan i hela västvärlden. Eller i samtiden, för den delen. Att verket lär ska ha en stark självbiografisk förankring betyder för mig inte att det nödvändigtvis inte skulle gå att läsa allegoriskt, som man väl kan göra med all litteratur. Däremot kan jag tycka att "Skogshuggning" inte inbjuder till en allegorisk läsning mer än vad verk i allmänhet gör. Jag uppfattade ingen allegorisk benägenhet (eller vad man ska kalla det) utöver det vanliga.

Du ställer frågan som om det fanns en motsättning mellan recensionen och en allegorisk läsning, vilket jag inte riktigt förstår.

Av: Jens

Jens — Sun, 25 Nov 2007 12:07:32 +0000

Ska man bara läsa en bok av Bernhard, så ska man välja den magnifika "Utplåning". Men visst, Bernhards stil är kanske inte något som alla gillar.

Av: Henrik

Henrik — Sun, 25 Nov 2007 02:43:24 +0000

Johan: är inte den där måltidsbjudningen i romanen en metafor då?