När Pelle ger sig ut på resa till havs med sin far överraskas de av en storm och båten sjunker. Pelle hamnar ensam på en strand och blir raskt upptäckt av en gorilla som heter Gogo. Fast hon aldrig sett något så blekt barn tidigare, hamnar han genast under hennes beskydd. Han får flytta in i hennes koja, livnär sig på nötter och frukt och träffar andra djur och barn.

Den dag han hör någon ropa PELLE på ön förstår han att hans pappa är tillbaka. Tillsammans ska de nu ge sig av i båten, men det visar sig lättare sagt än gjort då Gogo blir jätteledsen. Så då flyttar de in i kojan alla tre och ibland åker de hem till sitt hus och hälsar på.

Berättelsen har en muntlig karaktär, det är lätt att föreställa sig att det är ett barn som berättar. Det är många enkla, men fina formuleringar som

Pelle kunde inte simma, men han simmade i alla fall!

eller

Pelle var inte rädd, för han hade sett gorillor på TV.

Illustrationerna är ett samarbete mellan Anna Höglund och Isadora Höglund, som jag gissar är hennes dotter. Deras formspråk möts på ett inspirerande sätt. De har båda befolkat det nya landet med ovanliga djur och växter.

Text och bild samspelar suveränt i denna historia där man kan fundera över vad som egentligen är främmande och vad som är naturligt.