Pojken Gajus Octavius föds i en tid som ältats och behandlats av säkert hundratals, om inte tusentals, författare sedan den räknades som samtid, nämligen årtiondena före vår tideräkning. Man har slagit fast hans födelse till den 23 september år 63 före Kristus, även om han själv naturligtvis inte räknade åren så, utan från Roms grundläggning. Genom såväl tur som skicklighet lyckas han bli adopterad av en av den västerländska historiens mest skickliga krigförare och politiker, Gajus Julius Caesar. Genom adoptionen förvärvar den unge mannen sitt nya tillnamn, Caesar, som i vår tid har blivit en titel, kejsare. Därför står det i bibeln (här den s.k. "Bibel 2000") än i dag att Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.. Hade han kallat sig något sådant själv, då hade han nog gått sin adoptivfars öde till mötes och mördats, men tack vare list och finurlighet, samt säkerligen både mutor och annan korruption, så kunde han i praktiken leda det romerska riket i dryga 40 år.

Syftet med denna bok är, enligt författaren, att inte bara beskriva tiden och livet runt den romerske härskaren Augustus, utan att göra honom levande. Everitt har verkligen gått igenom så många olika delar av Augustus' liv som man kan komma på, och som man kan hitta källor om. Själv är jag inte så intresserad av stycken om krigföring, där Everitt nästan kan mäta sig med vår egen Peter Englund, men resterande kapitel var i mina ögon desto mer givande.

Gillar man inte biografier så ska man kanske hellre läsa någon bok om tiden runt Augustus istället, varför inte den relativt samtida Romarinnor och Romare av Tore Janson, men Everitt lyckas bra i sin föresättning: man riktigt ser Augustus vandra omkring i sitt hus på Palatinen, eller segla bort till sin trogne följeslagare Marcus Vipsanius Agrippa. Jag blir även positivt överraskad av att Everitt i en bok om en känd man anstränger sig för att skriva om kvinnorna i Augustus' liv, trots att källorna är så förbaskat tysta om dem. Författaren till och med beklagar flera gånger att de källor som finns måste tas med nästan fler nypor salt när det gäller kvinnorna än männen, för om en kvinna omnämndes såpass att det har bevarats, så hade hon oftast gjort något oerhört hemskt. Annars står det i bästa fall att hon var en god mor eller en god hustru och inget mer.

Översättningen av Mia Mårtensson är också föredömlig, hon har nogsamt använt sig av de senaste översättningarna till svenska som finns och har tillåtit sig att göra enstaka kommentarer när texten riskerat att bli svårbegriplig. Inte för att det behövs särskilt ofta, eftersom Everitt är noga med såväl källor som kommentarer, men just därför blir man glad åt att även översättaren har ansträngt sig.

Sammantaget passar boken såväl biografiälskare som historiker och allmänintresserade personer, och man måste inte läsa de stycken som inte intresserar en, för sammanhanget förklaras utmärkt ändå.