Söker du en varaktig partner? Ska den ha glimten i ögat, vara romantisk, ömsint och uppskatta skogspromenader? Ska den ge dig massor med blommor? Här, varsågod: "Älvdrottningen".
Det är svårt att inte låta sig charmas av Eva-Stina Byggmästars poesi. Den är glad, lite rufsig, lite yrvaken och mjuk och skön och galen. Den är förälskad, den gillar livet.

Poesi är ju ofta inte så skojig, det är den genrebilden de flesta har. Och om den är rolig är den rolig på ett oroligt vis, som ett kluvet Kristina Lugnskratt. Men "Älvdrottningen" är annorlunda, att läsa den är:

u n d e r b a r t !

soooooolguuuuuuuuuuula!

Vittring av lemoner!

att vara bevingad

Boken är inte svårläst. Det är en må bra-upplevelse, en liten grön, sammetslen energikick, en påminnelse om att livet är fint, gott att leva. Att, oj vad sexiga blommor kan vara – utan metaforer. Det behöver inte vara så komplicerat, kärleken behöver inte vara hjärta lika med smärta. Den behöver inte vara ett plus två och bara kretsa runt det. Det kan vara en stammande kärleksförklaring, det kan vara att bara brassa på med kindpussar, ta på sig grönmönstrade filttofflor, att bara vila en loj dag.

Det Byggmästar gör är att använda sig av det slitna och symboliskt laddade blomsterspråket. Kaxigt och nyfiket blandar hon sedan ett vardagligt, rättframt tilltal med rosenknoppar, sol och måne och stjärnblå hyacinter. Hon har ett lekfullt och oförskräckt förhållningssätt till orden. Krockarna mellan de olika poetiska tilltalen gör dikterna levande och friska, en del börjar med det klassiska åberopandet O, och innehåller en snösko eller pyjamas. Andra börjar med; Meeeeeen hoppsan, eller ojojoj och fortsätter med gudinnor, herdinnor och nymfer. Trots att den som tilltalas i dikterna ofta är utskriven som en hon, känner man sig aldrig utestängd. Man blir glad även av andras kärlek.