Eken står stilla, men tankarna vandrar. Det finns mycket att iaktta från dess fasta utkikspunkt: djuren som ständigt är i rörelse, som möjligtvis slår sig till ro en liten tid på någon av grenarna, människorna som passerar, vädret som varierar med årstidernas växlingar. Allt berättas med ett finurligt inifrån perspektiv.

En tankelek som det går att spinna vidare på i det oändliga: Kan det som inte kan flytta på sig ändå känna impulsen att vilja röra sig? Om eken hade kunnat prata, vad skulle den säga då? Hur mycket förändrar sig inte omgivningen runt eken när den kan bli flera hundra år gammal?

Samtidigt förmedlas konkret kunskap. Eken berättar om hur fåglarna kommer tillbaka efter vintern, att de får ungar som sedan ska lära sig flyga. Att det är farligt att sticka upp högt i luften när åskan går.

Bilderna breder ut sig över hela uppslag. Ibland ser vi hela eken, men oftast zoomas endast en del av den in. Det finns mycket att upptäcka i dess omgivning, många detaljer som aldrig kommenteras i texten. Vilka är det som sitter där på en parkbänk? Vem har slagit upp ett tält i ekens skugga? Vems bortglömda kopp ligger på marken?

Färgskalan är fascinerande. Här finns kontrasten mellan det närmast transparenta och det mättade. Ljusa luftiga sommardagar, en sprakande solnedgång, höstens dovare multnande klanger, vinterns avskalade ytor.

Det är endast några rader text på varje sida, så här finns gott om utrymme att bygga ut historien genom att prat-läsa. En bok som inbjuder till samtal.