Men så är frågan vilken vikt man vill lägga vid akademisk exakthet. Fyhrs åsikter bekräftar ju också min lilla tes om att etnologer tycks ha en annan inställning till sådant än vad litteraturvetare (som Fyhr) och andra humanister har. Jag kan å min sidas tycka att många går till överdrift där. Så fort man använder t ex ordet "kultur" ska man hålla på och stajla med att det finns 247 (nåt sånt) olika definitioner av det begreppet, osv. Och det kan bli rätt tungrott och tröttsamt.

Det är absolut ett problem om man, som Fyhr menar, inte hinner läsa in sig ordentligt på sitt forskningsområde, men det där med akademisk exakthet är till viss del en smaksak. Och i Danielssons fall tycker jag, som sagt, att det han förlorar i akademiska definitioner tar han igen i lättillgänglighet och underhållningsvärde.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=606145

Efter att jag läste den recensionen känner jag att den där boken nog inte är något för mig trots allt. Det sista Fyhr skriver tycker jag är rätt tänkvärd:

"Danielsson påpekar att fans bortser från det som är dåligt gjort i B-skräckfilmer och i stället fokuserar på det som är bra. Detsamma kan gälla för Danielssons avhandling: den är som en zombiefilm av Lucio Fulci – innehåller grova missar men är gjord med visst driv som ofta saknas i akademiska texter och i grunden stämmer säkert hans resultat."