Det här är egentligen en viktig bok. Inte för att den kommer med en massa nya idéer och omvälvande upptäckter, utan för att den konkretiserar något som många redan vet, men inte alltid kan sätta ett tydligt finger på. Boken, och framför allt det kapitel som även författaren konstaterar nog kommer läsas mest, kapitel 11, Den nya skriftkompetensen, sätter fingret på vad vi idag använder för skrift och text och hur även de yrkeskategorier som inte tror sig använda det faktiskt är tvungna att både läsa och skriva en hel del. Argument för att stödja och underlätta för dyslektiker och våra nyanlända invandrare saknas inte här, även om det inte uttrycks så konkret.

Anna-Malin Karlsson har intervjuat och följt med sju eller åtta olika yrkeskategorier till jobbet – betongarbetare, snickare (bägge dessa räknas i princip som byggnadsarbetare), butiksbiträde, undersköterska, IT-supportspecialist, lastbilsförare, förskollärare och en fordonsmekaniker – och gått igenom hur mycket de använder text varje dag.
Anna-Malin har gjort en gedigen undersökning och verkligen rotat i varje sammanhang där någon som helst "skrifthändelse", som det kallas här, dyker upp, och då räknas även uppläsning av något som finns i skrift in. Att hennes försökskaniner använt skrift mer än vad de själva tänker på är kanske inte så märkligt, men att det i de flesta fall är totalt oumbärligt är mer förvånande.
Anna-Malin konstaterar, efter att ha gått igenom sina fallstudier, att de flesta hon har pratat med använder skrift mer eller till och med mycket mer nu än för exempelvis tio år sedan, i samma eller ett liknande yrke. Hon konstaterar också att skrift rent allmänt har högre status än muntlig kommunikation och att vissa skriftexempel har högre status än andra. Sådan information är också något som många nog känner till men inte kan ge konkreta belägg för, innan de läst den här boken, förstås.
Lärare bör läsa den här, framför allt delarna II och III, för att sporra sina läströtta eller läsovilliga elever till att även de kommer att behöva använda språket. Dessutom tror jag att flera av exemplen i denna bok kan fungera som pedagogiska förslag på nya idéer till klasser där många tycker att läsning är urtrist. Det skulle inte skada om såväl politiker (inte minst de som har med skolan att göra) som journalister och liknande tog sig en titt också. Dessutom ger boken stöd för dem som arbetar i sådana här yrken när de vill ha nya arbetsredskap i sin arbetsmiljö: att butiksbiträdet och lastbilschauffören behöver mer ergonomiskt riktiga skrivplatser framgår tydligt!

Läsaren får genast reda på hur boken är uppdelad (boken är dels indelad i delar och dels i kapitel), och det gör att man, om man vill, kan bortse från t.ex. del IV som enbart är till för andra forskare och framtida vidare undersökningar på samma tema. Denna uppdelning är väldigt välgjord (för de flesta räcker det, precis som författaren konstaterar, att läsa del II och III), och det är bra att det även är tydligt.

Anledningarna till att inte ge den här boken ett högre betyg är dock att boken är så torrt framställd. De bilder som finns är verkligen inte gjorda för tryck, inte ens bilder på väsentliga saker som armeringsspecifikationer, en fraktsedel eller en medicinlista från äldreboendet där undersköterskan arbetar, får vettig återgivning. Där tappar boken en viktig del av sin annars utmärkta pedagogiska potential. Del II skulle nog göra sig bättre som dokumentärfilm, dessutom, i alla fall med en bra regissör och kommentator. Hela delen är ett enda långt beskrivande, som gör sig dåligt i enbart skriven form, som här. Språket är rakt, men sällan engagerande, vilket väl inte är fel när det gäller en forskningsrapport, men likväl inte kommer att göra den här till någon storsäljare direkt. Hade Karlsson velat nå ut till en bredare allmänhet så skulle hon behövt arbeta mer med just språket i sina texter.
Sedan är jag personligen lite förvånad över att hitta flera stavfel i en bok utgiven av Språkrådet, men de är inte så många.

Slutsatsen blir att denna viktiga bok riskerar att inte hitta fram till alla som borde läsa den, eftersom framställningen är för trist. Det är inte heller tydligt vilken publik som har tänkt läsa den här boken, och det är nog en miss.
Anna-Malin Karlsson konstaterar själv, att hela skriftutgivningen idag är omgiven av fler bilder och mer grafiskt tänkande än förr, från smileys till att dagstidningarnas spalter nu är genomtänkta och uppblandade med både olika rubriker och bilder, till skillnad från tidningar förr i världen. Dessa tankar borde ha fått tillämpas även på denna bok!