Det är med höga förväntningar som jag ger mig på Bodil Malmsten. Nu efteråt så önskar jag att jag skulle ha låtit bli att läsa boken och sedan hyllat den till skyarna för att det är Bodil Malmsten. Det hade varit ganska lätt gjort, förpackningen är fantastisk, pappret tjockt och skrovligt, känns lyxigt och bilderna är fina och hela baletten, nu kan man säga elakt att bristen på innehåll kräver en extra fin förpackning.

Men när jag nu läst boken så kan man se ljuspunkter, ändå. När jag kan känna att hon är ärlig med sig själv och börjar berätta så finns det behållning, hon kan ju skriva och visar det även stundtals men hon verkar ha ett behov av att kontrollera sig, hon låter aldrig tankarna prosan fara iväg det känns extremt kontrollerat och det är därför jag kan känna att det är på gränsen till tråkigt medelklasproblem som inte ens får blomma ut, så det blir absurt. Så fort det bränns så skriver hon inte vidare. Jag får skratta då och då och jag kan känna igen dikternas Bodil Malmsten och jag undra varför hon inte skriver dikter?

Hon pratar om att hon vill skriva en roman men det går inte, där tycker jag det hettar till och blir intressant. En utlandslevande svensk som nämner att det finns skillnader mellan saker och ting men inte vill gå in på vad, för hon verkar inte vilja generalisera …

Hur intressant är det att läsa en författare som inte verkar vilja bjuda på sin klarsyn eller sina generaliseringar, eller för all del sina fördomar? Detta vill inte Bodil och det är rätt trist. Varför skriver hon inte dikter då, det enda jag kan tänka mig är att dessa böcker ändå säljer, vilket diktsamlingar inte gör. Detta är väldigt tillgängligt. Litteratur vete sjutton om det är men det finns och ska väl finnas och jag ska inte rituellt bränna boken utan den blir en prydnad i bokhyllan, men jag vet ju att kvinnan kan så mycket bättre… men hon kanske har det för bra där nere i Frankrike och det ska en väl unna henne.

(Varit ute på krogen med boken ikväll och den är faktiskt trevlig att dricka öl med. I mitt försök att hålla min hemliga agenda att jag ska ha druckit öl med levande författare jag recenserar. I brist på författaren denna gång så tog jag med boken. Den funkar på krogen inte som Saarikoski men ändå, korta textsjok och citat och det finns ju ändå dikter i boken. Nu önskar jag ännu mera att jag inte läst den och skrivit en blind hyllning. Hon gillar ju Pamuk och Szymborska.)