Recension

: Allas självbiografi
Allas självbiografi Gertrude Stein
2006
Bakhåll
8/10

Världen i fyrkanter

Utgiven 2006
ISBN 9177422430
Sidor 283
Orginaltitel Everybody's Autobiography
Översättare Görgen Antonsson
Först utgiven 1937

Om författaren


Fotograf: Carl Van Vechten

Gertrude Stein (1874 – 1946) var amerikanska men levde större delen av sitt liv i Frankrike. Hon var berömd som värdinna för konstnärer och författare i Paris i början av förra seklet och gav ut en mängd romaner, diktsamlingar och pjäser.

Sök efter boken

Gertrude Steins båda självbiografier (Allas självbiografi och föregångaren och bästsäljaren Alice B Toklas självbiografi) är de av hennes böcker som är minst konstfärdiga. De är också historiskt fullkomligt unika i sin språkbehandling. Man kan få känslan av att alla andra författare fortfarande skriver som impressionister. Stein har orden som sitt verktyg och hon använder dem som en fransk kock använder sin kökskniv, med en flinkhet och lätthet som är nästan hypnotiserande att se på. Motiven är inte märkvärdiga. Genom sin ordmaskin sprutar hon ut triviala vardagshändelser och enkla små betraktelser (i sin typiska stil förstås; "jag är jag eftersom min lilla hund känner igen mig"), precis som en målare väljer ett landskap eller ett porträtt eller ett stilleben för att kunna applicera sin speciella stil på.

På många sätt är hon också en del av en rörelse. Steins stil är avslappnad och naiv och ordflödet verkar inte ha några som helst bromsar. Människor och deras handlingar sveps över med en resumerande jargong som samtidigt ofta sätter dem i ett speciellt ljus som gör dem väldigt klara. Gertrude Stein är kort sagt kubist. Vardagen med möten med namnkunniga konstnärer eller jakten på vettigt tjänstefolk rullar på men är inskruvad i någon sorts skvallerspråk som plattar ut allt och gör symmetriska former av det. Och när livet och konsten och krigen och vardagen är utbankad i symmetriska former händer märkligt nog något ("svart magi" som en av hennes gäster säger när han tittar på en tavla av Francis Rose), och den destruktiva handlingen har gett liv åt materialet.

I Alice B Toklas självbiografi skådespelar hon sin livspartner Alice B Toklas; i Allas självbiografi skådespelar hon enbart sig själv. Hon framstår som en lillasyster som sitter på toppen av världen och kläcker gulliga åsikter om det hon därifrån kan se. Allt är en lek (konsten, storpolitiken, fattigdomen, Roosevelt, Picasso, Einstein och Hitler) och kan sammanfattas i naiva underfundigheter ("[J]ag sa jag tror inte att det kommer att bli ett nytt europeiskt krig just nu men eftersom jag i allmänhet brukar ha fel så blir det kanske det"). Och den som väntar på att hon ska kasta av sig den rollen och träda fram som den skarpsynta konstnär hon egentligen är får vänta länge, för Stein är helgjuten i sin konstnärliga gärning och inte en intellektuell konstruktion. Hon skriver inte med intellektet utan med magkänslan, precis som Picasso när han målar.

Textutdrag (Visa/göm)

Magnus Jonsson

Publicerad: 2006-12-03 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-16 22:52

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2288

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?