Kommentarer till James Lord "Giacometti målar porträtt"

Av: Margaretha Schéele Kunze

Margaretha Schéele Kunze — Thu, 10 Feb 2011 15:19:43 +0000

Boken är en klart lysande pärla. Den ger en inblick i konstnärens plågsamma arbetsprocess. Ett annorlunda grepp om en stor konstnär, som visar sig vara av kropp och själ, precis som alla andra. Inget är givet, allt måste erövras med vånda och kamp. Innehållet och budskapet är viktigare än stilen i denna fina skildring av konstnären och människan Giacometti under hans senare år.

Av: hankypanky

hankypanky — Sun, 15 Oct 2006 08:42:33 +0000

Jag förstår inte recensionen. Kritiken består i vad? Att Giacometti inte framställs som en djärv vattendroppe? På mig låter det som om recensenten vill ha den där lagerkransförsedda konstnärsgeniet i boken att sucka "ahh" och "ooh" över. I "Giacometti målar porträtt" skildras snarare konstnären som en självtvivlande kuf där i sin dammiga gamla atlejé. Osäker och oförmögen att nå avslut tycks han snarare se sig själv som någon som försöker vara konstnär. Smakar antagligen dåligt för den som gillar perspektivet 'Konstnären och vi andra vanliga dödliga'. Det "storslagna" hos Giacometti är inte människan, utan snarare den kompromisslöshet han ålägger sig beträffande bildens tolkning av objektet, i detta fall James Lords porträtt. En vacker bok, utlämnande och sann, bortom det klicheévärpandet som omger alltför många konstnärsbiografier.

Av: jANNE

jANNE — Sat, 14 Oct 2006 18:06:30 +0000

eN MYCKET DÅLIG BOK.