Böcker med underrubriker i stil med ”personliga möten” brukar av någon anledning höra till de mer opersonliga. Så icke denna. Det är kanske inte alltid Lars Helander lyckas få den där personliga kontakten med alla de Nobelpristagare han intervjuar, men själv är han i alla fall personlig så det slänger om det. Han tvekar inte att själv reagera och associera och hoppa runt fritt i intervjuer, möten, minnen och privata inlägg. Och han får det att fungera.

Jag tenderar att ha ganska svårt för författare som envist tar över i det de beskriver – i synnerhet om de dessutom med jämna mellanrum strösslar hela härligheten med utropstecken. Men Helander drar mig med i sin entusiasm. Ofta lyckas han faktiskt få sina intervjuobjekt att lyfta lite på den mediala masken. Pristagare som innan för mig mest varit namn på en lista får liv, egenheter, anekdoter. Här finns laddade politiska ställningstaganden, barndomsminnen, kyssar.

Jag faktiskt skrattar högt vid flera tillfällen. Som när den nittonårige Kenzaburo Oe inför en sträng tågkonduktör öppnar vad han tror är sin matlåda och det visar sig att mamma istället skickat med sin trädälskande son ett banzaiträd. Den blivande Nobelpristagaren håller på att skämmas ihjäl – ”nu skulle alla på tåget tro att hemma i Ose åt byborna träd!”

Och det tar en lång stund att skaka av sig skräcken efter att Helander på en fest i Nigeria plötsligt står öga mot öga med en fyra meter lång svart mamba, världens näst giftigaste orm – innan Wole Soyinka med ett vant slag klubbar ihjäl den.

Helander återkommer då och då till sin barndoms seriehjältar – som det ska visa sig att han delar med en och annan Nobelpristagare – och att följa med honom och hans team på intervjuresor över världen är på flera sätt som att följa med på pojkboksäventyr. Exotiska miljöer, fantastiska människor, drabbande historiska och politiska villkor samsas med actionfyllda små episoder och Nobelpristagarnas visdomsord och upptåg. Vi får följa med till Oes folkliga hemö Shikoku, Seamus Heaneys konfliktfyllda Nordirland, till Soyinkas mytomspunna berg Idanre, Derek Walcotts Saint Lucia, Jaroslav Seiferts svårtillgängliga Tjeckoslovakien och en hel del andra platser.

I händerna på Lars Helander blir Nobelpriset och den litterära kanon ett världstillvänt och spännande äventyr, ett rent nöje. Det är onekligen en prestation värd ett eller annat pris det också.