Ibland kan man få frågan, särskilt som svensklärare om nyttoaspekten i att läsa litteraturhistoria. Varför inte enbart studera det hederliga historieämnet? Det starka motargumentet går att ta del av i Att besegra fru J. För att skapa sig en bild av de många klassresenärer, som startade sin resa i och med 30-talets välfärdsbygge – samt deras kluvenhet mellan två olika världar, deras skuldkänslor, renlighetsmani och i många fall lyckade prestationsinriktning är detta en utmärkt bok. Anneli Jordahl har intervjuat Elsie Johansson som gått ifrån att som barn sova med toppluva intill en vedeldad ugn om vintern och kissa i en spann till att idag som prisbelönt storsäljande författare, bo i en luftig, modern lägenhet i lärdomsstaden Uppsala.

Även Elsie Johanssons skönlitterära böcker är bra exempel på hur en enskild familj, och en fiktiv person kan göra en hel historisk epok levandegjord och nära, förståelig på ett helt annat empatiskt plan.

Inte bara Elsie Johansson figurerar dock i Att besegra fru J. Boken kan ses som en fortsättning på boken Klass – Är du fin nog? Här, i uppföljaren finns mängder av kvinnor representerade, allt från Moa Martinson till Gun-Britt Sundström, Majgull Axelsson, Alva Myrdal och Yvonne Hirdman. Eftersom det är en bok om kvinnliga klassresenärer problematiseras också klyftan mellan kön och klass. Varför finns det så procentuellt få erkända kvinnliga arbetarförfattare? Vad skiljer deras litteratur ifrån de manliga arbetarnas?

Elsie Johansson svarar öppenhjärtigt på frågor om kvinnlig sexualitet, utanförskap, skam och skuld, förändrade familjerelationer i och med berömmelsen och mycket mer. Genom henne får vi följa postväsendets hierarkiska men glansfyllda dagar till dess fall, liksom missionsförbundens stora inflytande och samhällsdanande – till det moderna hushållets intågande med rinnande vatten och allt. Ett fint avsnitt är när Elsie Johansson berättar om då hon och hennes man bjöd hem Elsies far att bada i deras badkar. Det var första gången någonsin, trodde hon som fadern tvättade hela kroppen samtidigt.

För de flertalet idag medelålders människor uppväxta i arbetarhem som nu tillhör en annan klass är den här boken säkert både känslosam och nostalgisk – en berättelse att känna igen sig i. För de yngre människor som inte upplevt välfärdsamhällets skapande på nära håll är det en lättläst introduktion. Det är också en bok som gör rättvisa för alla de osynliga mödrarna som nästan aldrig märks i den vanliga historieundervisningen.

Den enda invändning som är berättigad mot böcker som skildrar arbetarbarn och deras kamp, med senare skuldkänslor för sitt ibland som de kallar klassförräderi, är att de böckerna aldrig ställer sig frågan om medelklassungdomars dåliga samvete idag. Hur känns det att veta att man lever gott på sina föräldrars mödosamma slit, att känna sig lat, velig och oföretagsam? Ja, var kommer egentligen diskursen om de moderna I-ländernas ungdomar, deras dåliga samvete och osynliga tacksamhetsskuld in?

Självklart är Att besegra fru J även en bok för inbitna Elsie Johanssons-fans, men på intet sätt exkluderande övriga. Kanske får hon rentav nya läsare!