När Tyskland inledde invasionen av Polen 1939 fanns ett flertal svenska företag representerade i landet. Bland andra L M Ericson och Asea hade personal som i olika grad fortsatte att verka även efter krigets utbrott. Det är om dessa personer som Knutpunkt Stockholm i huvudsak handlar om.

För även om gränserna stängdes för de flesta människor och varor fanns luckor i den tyska kontrollen. Svenskarna i Polen reste främst via Berlin med hjälp av diplomatpass. Att den dörren fortfarande stod på glänt var också själva förutsättningen för den spiontrafik som med tiden uppstod. Den polska exilregeringen i London var i stort behov av kontaktvägar med den underjordiska motståndsrörelse som verkade i landet och när möjligheterna att kommunicera via Rumänien stoppades och de japaner som inledningsvis användes av polackerna visade sig vara opålitliga var Stockholm i princip det enda alternativet.

Men ingen information, och ännu mindre fysiska objekt, sätts i rörelse utan personer som är villiga att ta risker. Flera av svenskarna som verkade i Polen var alltså beredda på att ta dessa risker och sedermera de konsekvenser det hela medförde. Här kan man alltså ana spåren av visst svenskt hjältemod vilket inte är alltför frekvent förekommande under perioden. Det som i praktiken gjordes av de svenska kurirerna var att de förde in pengar från London till motståndsrörelsen samtidigt som de då kunde ta rapporter om den tyska ockupationsmakten i motsatt riktning. Bland annat fördes de första rapporterna om förintelsen via svenska händer till London.

Genom att dels ägna sig åt arkivforskning och dels genom personliga kontakter med de som medverkade har Lewandowski försökt pussla ihop spelet i och omkring den knutpunkt som Stockholm utgjorde. I boken ryms även beskrivningar av ett något vidare perspektiv om hur motståndet organiserades i Polen och i London. Faktum är dock att mycket av det som Lewandowski berättar om i Knutpunkt Stockholm har hål i sig, ibland ganska stora. Det handlar i dessa fall om fortfarande stängda arkiv, varför man håller på dessa kan man fråga sig, och om tvetydig eller helt enkelt bristfällig information från de som var med och som författaren intervjuat. Det är synd och i vissa partier blir man som läsare utlämnad till författarens, i vissa fall inte orimliga men ändå osäkra, slutledningar.

Detta till trots förringas inte de svenska kurirernas insatser. Det är spännande och bitvis imponerande att ta del av hur svenskarna bidrog till Polens sak och av vad som drev dem till att göra det de gjorde. De obesvarade frågorna gör bara boken lite mera oklar. Att så är fallet är inget ovanligt inom den historiska sfären men boken hade sannolikt blivit ännu mer intressant om den skrivits om några år. Kanske kommer en reviderad upplaga i framtiden då fler frågetecken är uträtade, arkiv tenderar att öppnas med tiden.