Man kan tro att om man blir skjuten i huvudet så dör man. Så är det inte. Om man blir skjuten i huvudet så kan man faktiskt överleva även om det förstås är sannolikt att man ådrar sig någon form av men till följd av en kula i huvudet. Precis så är det för den rödhåriga skönhet som virrar omkring på en bar i Kanada och hittas av en polis. Hur kulan hamnade i huvudet har hon inget minne av och hennes känsloliv har blivit klart avtrubbat. Men när kulan avlägsnats så återkommer både känslorna och minnena gradvis även om hon gör sitt bästa för att dölja det.

I samma veva hittas en brutalt misshandlad och mördad knarkhandlare och John Cardinal och Lisa Delorme anar ett samband mellan knarkuppgörelsen och den rödhåriga kvinnan.

Spåren leder till en påstådd indiansk schaman som på något underligt sätt verkar ha lyckats ta över den lukrativa droghandeln från det lokala MC-gänget. Samma drivkrafter ligger förstås bakom men schamanens verksamhet kräver uppenbarligen än mer och fler blodiga offer.

Blunt skildrar sina huvudpersoner på ett ingående och personligt sätt. Cardinals relation med och oro för sin manodepressiva hustru blir till en inte oviktig bihandling. Delorme spelar en lite mer undanskymd roll än i tidigare böcker men man kan inte låta bli att gilla henne ändå. Den skjutna kvinnan och hennes bror får också alldeles egna liv, bakgrunder och personligheter och Blunt har en förmåga att utan att bli för predikande ställa en del relevanta frågor. Hur blir ett monster ett monster? Varför gör man val som man vet är dåliga? Är man ond eller blir man ond?

För ondskan, om det nu finns någon sådan, är ständigt närvarande i form av schamanen och den religion han tillhör, palo mayombe. Blunt har gjort ett gediget researcharbete och de noggrant beskrivna palo mayombe-riterna är inget för den kräsmagade.

Det Blunt gör lite extra skickligt är balansen mellan det vanliga livet och människorna och kriminalfallet. Inget sker på bekostnad av det andra. Kanske är det lite för mycket av filmscen över Cardinals möte med sin fru och kanske är slutet något förutsägbart. Men vad gör det. Det är charmig och lättsmält läsning från första till sista sidan och som gjort för några slöa dagar i hängmattan för den som har semester kvar.