”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid”, sjöng Torsson en gång i världen. Fotboll är ju, som allt annat, föremål för nostalgi och detvarbättreförrande så inför fotbolls-VM är det inte så underligt att man väljer att ge ut en bok som denna, med (huvudsakligen) ögonvittnesrapporter från alla de tidigare VM-turneringarna, lite statistik och lite suddiga svartvita bilder. Riktigt som att vara där blir det ju inte, men kanske tillräckligt för att man skulle önska att man varit där. Jag menar, tänk att få stå och trängas med 199.854 betalande fans på fotbollstadion i Rio och se Uruguay slå Brasilien i finalen 1950, eller vara på plats när Maradona snurrade upp hela engelska befolkningen 1986, eller få kasta ägg på Staffan Tapper efter straffmissen 1974…

Det är den där på-plats-känslan Fotbolls-VM genom tiderna vill skapa. Och precis som det brukar göra för svenska landslaget så går det sisådär, typ. Idén att låta en person som var på plats beskriva varje VM (utom de tre före andra världskriget, som är pliktskyldigt refererade av en fotbollsvetare) är rätt god, men ger väldigt olika resultat beroende på hur bra vederbörande är på att skriva; ingen är väl förvånad över att Lars-Gunnar Björklund och Arne Hegerfors kan skriva om fotboll och stämningen runt matcherna, och gamle Italienproffset Calle Palmérs rapport från VM 1950 är riktigt underhållande. Men andra gör långtifrån lika bra ifrån sig, och katten vet om inte bottennappet är Ragnar Strömbergs funderingar från katastrof-VM 1990. Visst, som poetisk krönika funkar det, men jämfört med de ändå rätt faktabaserade rapporterna från övriga VM känns det som en främmande fågel.

Dessutom: jag älskar pocketformatet, men det är absolut inte gjort för den här sortens böcker. Den här boken hade vunnit på stora fina bilduppslag, i stället får vi några svartvita bilder i usel upplösning som bara gör att boken ser grådaskig och ful ut.

Det hjälper inte heller att de olika skribenterna har helt olika idéer av vad de vill beskriva; några rabblar alla viktiga resultat, andra pratar hellre om stämningen bland journalisterna, och utan ett register blir den rätt oanvändbar som referenslitteratur. Men det är väl inte meningen heller. Detta är naturligtvis en skamlöst kommersiell utgåva, och som sådan får den jobbet gjort. Man får en rätt bra bild av de olika turneringarna, och det är inte allt som var bättre förr; de många målen köptes av fula nedsparkningar och rena slagsmål, som vid ”slaget om Santiago” 1962. Fotbollen rör sig alltid, utvecklas alltid, och VM var fjärde år är en fin termometer på vart den tagit vägen sedan sist. Man blir onekligen sugen på att se vart den hamnat nu, och någonstans tänds ett hopp att om Palmér, Hamrin och Brolin kunde så vore det väl fanken om inte Zlatan och Henke kunde hitta på något också.

Så nu jävlar.